skriva litegrann nu iaf.
Läste en bok för några år sen, och där så stod det bland annat att värdet man sätter till sej själv är ens största fiende. Eftersom, det är det som gör en upprörd över allt som ens medmänniskor gör, och så hela livet igenom så kommer folk att göra en upprörd eftersom man tar till sej för mycket.
Och, att utan det så blir man osårbar, ungefär, och att man ska göra sitt bästa för att utplåna det. Ett bra sätt för det är även att ha väldigt irriterande personer i sitt liv, och man förstår nästan aldrig hur bra de är, men egentligen så ska man vara jättetacksam över såna personer, och det stod till och med att man borde anstränga sej för att försöka hitta en sån person, och att man borde skratta och vara glad över att känna en sån person, och att det lär en att bli felfri. Ungefär. Tycker det är ett ganska positivt och bra sätt att se på saker.
Kom förresten på att det finns en ganska grundläggande anledning till att krig existerar, och att människor kan välja att slåss och dö för ett land. Det är nämligen först och främst sitt genetiska arv man strider för. De flesta i ett land delar ens genetik mer eller mindre, så då alltså gör det inte så mycket om man personligen dör, eftersom ens gener ändå förs vidare genom alla andra i landet eller samhället som bär på liknande genuppsättningar. Man för nämligen inte sina gener vidare personligen, utan mer kollektivt, och så länge ens gener bärs vidare kollektivt så kan man egentligen aldrig dö, utan kan återuppstå genom tiden i otaliga olika liknande varianter. Det är den samlingen med gener som man väljer att dö för att beskydda.
Och rasism har ju sin grund i att man inte vill att ens egen genuppsättning ska förminskas, förändras och försvinna, eftersom till exempel, om genen för blont hår utplånades då skulle det ju innebära att alla som någonsin haft den genen har dött, eftersom det inte längre skulle födas personer med blont hår. Samtidigt vill man ju att sin egna genuppsättning ska vara så utbredd och stor som möjligt. (Sen kan ju saker uppstå genom mutationer och så, men det var bara ett exempel).
Bara funderar lite på varför någon i grunden kan välja att dö för sitt land, alltså. Att man vill bevara sin kultur kan ju ha lite att göra med det med, men det känns mer ytligt. Kultur och politiska system består inte på samma sätt och förändras för snabbt helt av sej själv.
Gäller väl även för grannländer där båda länderna har liknande genuppsättningar, egentligen, eftersom det upplevs som att man är mer olika än man egentligen är, på nått vis. Att nationsgränser skapar rasism på sätt och vis, och delar upp folk i två grupper.
Men, finns ju en massa olika sätt som man kan lösa allt det där på åtminstone teoretiskt.
