Futurum

Det finns flera filmer och annat där någon person hamnar i en tids-loop, och får leva om typ samma dag gång på gång, utan att något förändras men att minnet av de tidigare dagarna förs vidare. Och så typ handlar det om hur personen ska komma ut ur tidsloopen och så men att inget verkar fungera.

Det jag tänker på däremot, är att om någon varje dag dör, men minnet förs vidare, hur påverkar det någon? Naturligtvis slutar man ju helt att vara rädd för att dö, men i övrigt. Jag tror att dö upprepat sådär, utan tid för återhämtning, skulle bryta ner sinnet och göra personen mer primitiv och djurlik efter att man dött några hundra gånger.

Så, när de uppfinner så att man kan ha en backup på sitt minne på nått vis borde de alltså se till att reglera det så att ingen behöver riskera att dö för ofta, och typ inte genast skicka ut någon i krig igen direkt efter att den dött, då det efter ett tag skulle skapa permanenta bieffekter. Man skulle säkert hitta på nått fint namn på syndromet efter ett tag, efter att man upptäckt de första fallen.

En lösning vore kanske att den sista minuten av minnet klipptes bort på ett sätt som fick det att kännas som att personen plötsligt bara hade somnat, det skulle förmodligen minska bieffekterna.

Nu är ju det här inte direkt så viktigt att veta de närmaste hundratals åren, men intressant att tänka på ändå.

Ståträning är förresten väldigt bra. :) Det går ut på att man står upp medan man läser något eller tittar på film eller annat, etc, istället för att sitta ner. Mycket bättre för kroppen, man får mer lust att röra på sej istället för att bara stå still på samma plats dessutom, och bra och enkel träning. Jag själv är inte så bra på det för jag brukar glömma bort det och är en aning för bekväm och så, men det är som sagt ändå väldigt bra för kroppen och något som vore bra att ha som vana.

Bada/duscha i kallvatten är också bra, både för hjärnan och för huden, och gör att man både mår bättre och generellt blir gladare samt får slätare hud. Men, har lite svårt för det med, annat än att göra det väldigt snabbt under några sekunder. Däremot så är även det något som många borde försöka börja med.

Lykaia

Tycker att man borde lägga ner arbetsförmedlingen. Egentligen så är den ju i grunden en bra idé, att man kan organisera vart det finns lediga arbeten och vad som behövs arbetas med, sådär. Men, den fungerar inte i sin nuvarande form där den försöker tvinga folk till saker, och allt handlar om pengar. Helt värdelöst att man måste söka arbeten man inte skulle klara av, och som det är flera timmars restid till. Jag tycker att arbetsförmedlingen borde handla om att organisera vart det finns arbeten som man kan välja fritt att arbeta med utan betalning, och att alla typ får hela lönen från staten istället genom typ medborgarlön (eller ännu hellre lägger ner staten och slutar använda pengar, men ändå, måste ju börja nånstans).

Då skulle man ju kunna gå dit och se att idag till exempel skulle det behövas några som arbetade i några dagar med att till exempel lägga asfalt eller reparera ett tak, och så skulle man kunna välja att arbeta med det för att det verkade kul och omväxlande, och man skulle inte ha några krav på sej överhuvudtaget. Det skulle ju inte fungera lika bra med arbeten som läkare däremot, för sånt kräver ju en hel del utbildning och behövs dagligen, men vill man ha den sortens arbete (för att det verkade roligt och intressant) så vore det ju bara att utbilda sej till det. Om man inte fick någon direkt lön så skulle det ju även bara vara folk som verkligen var intresserade av det som arbetade med saker. Det är ju inte så lätt att ordna allt sånt där i verkligheten, men det vore ett bra mål iaf.

Själv så har jag aldrig haft nån kontakt med arbetsförmedlingen däremot, och inte tänkt ha det heller. Tror ändå ingen skulle gilla mina arbetsansökningar där jag bland annat skulle skriva om hur jag typ tyckte företaget borde sluta ta betalt för sina tjänster och göra / dela ut allting gratis istället samt att allting de ägde borde vara allmän egendom. ;( Så skulle jag åtminstone skriva till alla jag inte ville arbeta hos. ;p Men jag gillar inte sånt där med att enbart försöka förtydliga sina goda egenskaper och verka så bra som möjligt, så ingen skulle ha gillat mina arbetsansökningar ändå.

Har skaffat en cykel nu iaf, men har inte hunnit cykla så mycket än, ska göra det sen.

I övrigt så tycker jag den här låten är riktigt bra, hittade den igår och har spelat den på repeat sådär 50 gånger. :)

Parcours

Jag tycker oftast att det är väldigt svårt att förstå hur andra tänker. Själv så är jag rätt oförutsägbar på många sätt, men jag är samtidigt väldigt förutsägbar med vad jag tycker om andra personer, och är både väldigt lättmanipulerad och lättlurad faktiskt.

Och om jag känner mej osäker på någon så får jag rätt svårt att prata med den (främst IRL), eftersom jag blir osäker på vad den egentligen tänker om mej. Någon kan ju till exempel helt utan förvarning eller anledning bestämma sej för att den aldrig mer vill prata med en, och det är just den typen av osäkerhet som gör att jag har svårt att prata med andra, för så länge jag känner känslan av att jag inte har någon aning om vad någon tänker eller planerar så blir jag stressad och har svårt att vara mej själv.

Vilket innebär bland annat att träffa mej i verkligheten ger ett väldigt dåligt första intryck, för jag måste typ träffa någon tio gånger innan jag kan slappna av med den personen och sluta oroa mej över vad den tänker på. Även om det ju sker gradvis, bit för bit.

Skulle förresten vilja lära mej parkour, alltid tyckt det ser roligt ut. :) Men, det kräver ju en hel del träning, för någon som försökte göra sånt utan att egentligen kunna det skulle ju förmodligen mest bara ramla och bryta benen/nacken, och det vore ju inte så kul. Ser ju rätt lätt ut, men kräver som sagt förmodligen oerhört mycket träning innan man lär sej det.

Och, jag har rätt bra balans och inga problem med att balansera längs något och röra mej smidigt, men jag klarar inte att typ hoppa mellan saker (stenar till exempel) för då missar jag oftast bara målet, och kan inte göra volter eller stå på händer eller någonting sånt, och det har jag aldrig kunnat. Däremot så blir jag väldigt imponerad av alla som kan sånt, och tycker att det är väldigt positivt.

Cheyenne

Mindes just en sak. När jag gick i högstadiet, då hade jag tillgång till nått extra skåp eller nått, ett sånt där man har skolböcker och ryggsäck och annat, men iaf, minns inte exakt men det var helt tomt och under mitt vanliga skåp. Och flera gånger på rasterna då så brukade jag sätta mej inne i det, för det var rätt så bekvämt även om det var litet. och gick att låsa från insidan tror jag, och så fick jag vara ifred och slapp alla andra. :)

Fast det var bara ett fåtal gånger under nån vecka eller två som jag gjorde så, typ temporärt. Kommer inte ihåg några fler detaljer. Jag är förresten väldigt vig och flexibel och har alltid varit det, så jag kan till exempel nudda hakan med foten om jag vill, både tår och häl och båda fötter samtidigt, utan att ens anstränga mej särskilt mycket, eller lägga armen bakom ryggen och nudda motsatta axeln eller magen. (Vet att det finns vissa som inte ens klarar av att klia sej på ryggen, haha).

I övrigt så, människan behöver ledare och har alltid haft ledare, men det är ju lixom skillnad på en ledare som är representant för hundra personer, och en ledare som styr med järnhand över hundratusen, för det är först när ledare blir för stora sådär som det blir problem som påverkar folket negativt. För tiotusen år sen så fanns det och hade aldrig funnits någon människa som varit ledare över mer än sådär hundra personer, så det naturliga för människan är att ha mindre och mer nära ledare som de känner personligen och som inte har någon total makt över dem.

Av den anledningen så är det nuvarande samhället onaturligt, och inte evolutionärt uppbyggt. Lagar och olika klasser och allt sånt var något som uppstod först för några tusen år sen, när människorna blev mer bofasta och ökade till antal, och som sen spred sej över hela världen.

Det uppstod ju även parallellt på flera olika kontinenter och så, men det alla civilisationer har gemensamt är att om folkmängden ökat så har ledarnas makt ökat, vilket lett till att de gynnat sej själva och börjat skapa lagar och skapat arméer för att kunna försvara sin makt och sitt område och kunna kontrollera folket och begränsa dess frihet, etc. Vilket skapar brottslighet, eftersom folk i ett sånt samhälle lätt känner girighet och avundsjuka och att de vill leva och vara som ledarna och de rika som har det mycket bättre än alla andra, vilket får dem att känna att det heller inte är något fel med att ha det bättre än andra på andras bekostnad.

Om man jämför med mer nomadiska och fria folkgrupper så har inte de något behov av sånt, eftersom deras enda hot kommer från just de bofasta grupperna som av girighet vill lägga beslag på och kontrollera områdena där de lever och rör sej.

Jag undrar om man skulle kunna använda indianerna i Nordamerika som ett mer modernt exempel. Jag vet att de bofasta indianerna som hade byar och så brukade kriga litegrann mot varandra om områden och sånt, men fanns väl mer nomadiska grupper med, och har ingen koll på exakt hur nomadiska eller krigiska de var. Mot varandra dvs, och i större skala, för att nån enstaka person blir dödad då och då i mindre bråk räknas inte för det hände förmodligen för tiotusen år sen med och är bara naturligt. Dessutom är det ganska naturligt med konflikter mellan nomader och fast bosatta, och det var specifikt konflikter mellan olika grupper med nomader jag tänkte på. Hursomhelst blev ju allt sånt betydligt värre när Européerna kom dit eftersom de spred girighet omkring sej och påverkade indianerna till att bli mer som dem, och därmed utplånade deras betydligt mer naturligt uppbyggda samhälle.

Jag tror att det skulle gå att återvända till ett mer naturligt samhälle grundat på samarbete och förståelse, men det skulle krävas både tid och ansträngning att bit för bit byta ut det nuvarande samhället, kanske flera hundra år. Hmmh, undrar hur förståeligt allt det här blev, lite svårt att tänka och skriva när man håller på att somna och knappt kan hålla ögonen öppna. ;p

Philosophia perennis

Först och främst, så existerar inte tiden. Tiden är bara en illusion, och den går aldrig framåt. Tiden står stilla, och allting händer samtidigt, så vi är alla redan döda utan att inse det samtidigt som vi alla lever för evigt. Just nu, i detta nu, både föds och dör allt levande på hela planeten, allt som någonsin levt här. Vi bara tror att tiden rör sej, eftersom vi är beroende av illusionen för att kunna fungera och reagera. Allting som händer förs fram av vad som hänt tidigare. Alla atomer rör sej enligt lagar, de reagerar med varandra på förbestämda sätt, allting är fullkomligt logiskt och matematiskt. Det finns inget kaos i universum, för allt kaos är styrt och skapat av lagar, och om något verkar slumpmässigt så är det bara för att det saknas verktyg att analysera och mäta det.

Det finns ju två möjliga typer av kaos, och den ena beror främst bara på att man inte klarar av att mäta och förstå något pga bristande teknologi. Den andra typen av kaos är teoretiskt kaos som inte styrs av några som helst lagar, och alltså är främmande och totalt slumpmässig energi som inte på minsta sätt är en del av universum men ändå bryter sej in i det då och då och påverkar. Men det finns inga bevis på att den typen av kaos existerar, och det låter heller inte särskilt logiskt.

Egentligen så är liv och död en alldeles för bred term, för allting levande är ju egentligen bara en kemisk och matematisk process, och detsamma gäller för till exempel eld, så därför skulle man på sätt och vis kunna kalla även eld och mycket annat för levande. Det är alltså helt och hållet våra egna värderingar som människor som bestämmer vad som är levande och inte, och vad liv och olika livsformer är värda.

Meningen för livet för människor är exakt samma mening som meningen med livet för bakterier och allt annat. Dvs det är själva evolutionen som är meningen med livet. Finns ingen annan mening, i grunden. All form av teknologi är även en avancerad men naturlig del av evolutionen, eftersom det leder till att man kan utvecklas och anpassas snabbare, särskilt om man kan använda teknologi för att förändra något på en genetisk nivå. Och evolutionen och allt liv är bara en del av universum, så det är som att fråga sej vad är meningen med att solen brinner, eller vad är meningen med att det finns magnetism. Det är bara så allt fungerar helt enkelt, allt har sin funktion och plats och är en del av helheten. Levande varelser är inte mer värda än något annat, de är bara annorlunda jämfört med annat på samma sätt som eld och sten är annorlunda jämfört med varandra.

Jag skriver hursomhelst det här enbart på grund av allt jag upplevt tidigare i mitt liv, och allt innan det, och av samma orsak så läser någon det. Det är det förflutna som skapat och byggt upp allting. Vi har inget verkligt val, vi bara tror vi har det, men allting vi gör är förbestämt, och även om vi försöker att göra tvärtom för att motbevisa det, så var även det förbestämt, eftersom tidigare erfarenheter skapar själva känslan av att vilja motbevisa eller tron på att det inte stämmer. Egentligen är vi inte ens självmedvetna, utan även det är en illusion vilken skapas av våra hjärnor. För vad är känslor? Kemiska reaktioner. Och vad är minnen? Kemiska reaktioner. Vad vi än bestämmer oss för så är det förbestämt. Om det kliar på näsan till exempel, och man kliar sej där, så leder anledningen till det hela vägen tillbaka till universums födelse. Dvs att hela universum i minsta detalj utgår från fjärilseffekten.

Till exempel, om man hade en exakt kopia av sej själv, med alla minnen, så skulle den vara exakt likadan, men man skulle aldrig kunna "bli" den personen utan alltid betrakta den som en annan person. Detsamma för kopian. Det är för att det egentligen inte finns något medvetande, utan bara är en fråga om två livsformer med identisk kemisk uppbyggnad, så vem som är originalet har egentligen ingen betydelse alls eftersom alla skulle uppleva samma form av medvetande och ha samma känsla av att vara den som är verklig och som upplever allt.

Det är därför tiden är en illusion. Eftersom allting är förbestämt så har allting redan hänt. Universum är faktiskt i grunden som en jättestor matematisk ekvation. Om man föreställer sej en ekvation där varje atom i universum är medräknad, och där de alla har ett visst värde och påverkar varandra på ett visst sätt, och att ekvationen är så fruktansvärt lång att den leder från universums början till slut. Mer exakt att de allra minsta beståndsdelarna av alla atomer är enskilda siffror vilka alla tillsammans bildar den ekvation som formar atomen, vilken i sin tur ingår i en större ekvation.

När vi följer en bit av ekvationen, spelar upp den, då upplever vi tid. Men ekvationen finns där i sin helhet hela tiden, matematik är inte slumpmässig, så tiden är alltså en illusion.

Därför kan det heller aldrig vara 50 procents chans att något ska hända eller inte, eftersom oavsett hur jämnt något verkar vara så finns det alltid något som får det att luta över, och gör att man trots 50 procents chans alltid får exakt samma resultat så länge förutsättningarna i minsta detalj är exakt likadana varje gång.

Egentligen så handlar ju intelligens mest om olika nivåer av medvetande, som fungerar på olika sätt. Och, människor har en högre nivå av självmedvetande än djur, eftersom man kan reflektera över sitt eget medvetande på ett mer avancerat sätt, precis som djur ligger på en högre nivå än insekter, och insekter på en högre nivå än bakterier. Men, det innebär däremot inte att man blir mer fri, utan bara att man fungerar på ett annat sätt och har andra möjligheter att leva och påverka världen.

Om man hela tiden tänker "varför gjorde jag sådär" om allting man gör, till exempel tittade på ett papper, plockade upp något, eller vad som helst, så inser man ju som sagt att man alltid gör det på grund av något man tänkte eller kände strax innan, vilket i sin tur påverkades på samma sätt av något annat, så allting man gör och kommer att göra är hela tiden förutbestämt på det sättet. Även om man så klart sällan är medveten om det, och den mänskliga hjärnan heller inte klarar av att ständigt vara medveten om sånt, och inte alls kan uppfatta något på en atomiskt djup nivå.

Men jag är säker på att det finns ett par nivåer av ännu högre medvetande, vilket gör att man vid en viss nivå kan få så gott som total kontroll över sitt medvetande och förståelse för allting som händer och varför det händer, etc. Men inte ens det skulle förändra det mest grundläggande, utan ens liv skulle fortfarande vara lika förutbestämt och fruset i tiden, bara att man skulle fungera på ett helt annat sätt och ha ännu mer fri vilja. Även om det borde finnas en brytpunkt där man faktiskt inte längre påverkas av något och når total frihet, den högsta nivån av medvetande, men det är svårt att teorisera om hurvida någonting så intelligent fortfarande skulle vara bundet av tidens gång och om den framtid den valde skulle vara förutbestämd av det förflutna eller inte.

Men den mänskliga hjärnan är inte ens tillräckligt utvecklad för att kunna nå upp till de högre nivåerna än, utan skulle först och främst behöva utvecklas och bli starkare, förmodligen delvis genom teknologi snarare än evolution. Någon som till exempel har typ 10.000 IQ skulle ju ha extremt andra förutsättningar att kunna förstå och se omvärlden än någon som bara har 100 IQ. Även om det ju också har stor betydelse hur man faktiskt använder hjärnan, och vad man lär sej, men potentialen för det skulle ju också öka.

Är rätt intressant att föreställa sej en person med 10.000 IQ, borde ju typ kunna vara lite som de med Savant syndrom, men utan några nackdelar, och att man har alla möjliga sorters olika talanger. Skulle vara större skillnad mellan en sån person och en människa än mellan en människa och ett djur. Och, de allra högsta nivåerna av intelligens borde kunna ligga på typ flera miljarder IQ.

Vidare, så finns det nästan ingenting som inte är möjligt så länge man kan kontrollera tillräckligt mycket energi, och med tillräckligt mycket energi skulle man kunna återskapa hela den där ekvationen i något sorts datorsystem, även om datorsystem vore fel ord med tanke på hur kraftigt det skulle behöva vara. Om man till exempel kunde skapa ett sorts fotografi av hela universum vid en tidpunkt, och ett likadant fotografi på en tidpunkt strax därefter, så skulle det gå att skapa en film av allt som hänt däremellan och få en bild på atomernas rörelsemönster, och då skulle man sen när det hela nått perfektion kunna både spola bakåt och framåt i tiden utanför ramarna på de fotografierna, och både se framtiden och det förflutna.

Vilket skulle innebära att man då skulle kunna sträcka sej bakåt i tiden och till exempel återskapa kopior av saker som dött/förstörts för miljontals år sen. Det vore ju bara vara en avbild av en viss mängd atomers position vid ett enda tillfälle, och borde vara relativt lätt att återskapa med rätt teknik. Tekniken att skapa den sortens kloner i nutid borde redan finnas vid det laget. Tidsresor borde inte vara möjliga, så det går inte att förändra det förflutna, inte heller framtiden eftersom själva existensen av en sån maskin redan skulle vara en del av ekvationen, men däremot så borde det gå att klona och återskapa det förflutna så att en exakt avbild förflyttas till nuet. Det skulle isåfall kunna räknas som en parallel dimension, och vore även det enda sätt som parallela dimensioner skulle kunna existera på.

Tror även att det skulle vara ett ganska bra sätt att skapa simulationer och spel och dylikt. Istället för att behöva skapa karaktärer och ge dem personlighet och mål och allt sånt så kan man bara hämta dem från det förflutna. Borde finnas något man kan söka på för att få de personer man vill ha, men intressanta och komplicerade livsformer kommer ju att vara de som är av störst intresse då de har potential att vara intressanta i alla möjliga olika sorters simulationer.

Ett annat alternativ vore att simulera en värld som folk kunde växa upp i, och plocka ut intressanta personer som uppstod i den. Ett annat vore att helt enkelt manipulera alla karaktärer i en värld från födseln så att de alla växte upp enligt ett visst scenario, då skulle de alla känna sej som en del av den världen, men det skulle kräva en hel del arbete. Ett annat vore ju att helt enkelt selektivt radera minnet från karaktärer man hämtar så de inte minns sin gamla värld och därmed får mycket lättare att passa in.

Men den maskinen/saken skulle isåfall vara det närmaste en gud som det rent logiskt gick att komma. Vilket betyder att om en gud existerar i universum så är den tillverkad och byggd av andra varelser, och har inte uppstått genom evolution eller på något annat sätt.

Den skulle isåfall redan existera eftersom tiden är en illusion, men kan inte påverka något eftersom det förflutna inte går att påverka. Såvida det här inte är en kopia och alla redan befinner sej i framtiden. Eller om universum på något sätt redan genomgått en tidscykel där allting utom den maskinen förstörts och återskapats, då den isåfall skulle vara äldre än det nuvarande universum. Det vore även möjligt att den befann sej i ett annat universum som inte nuddade vårt i övrigt. Men allting skulle som sagt hursomhelst kräva oerhört mycket energi, inget vore möjligt utan tillräckligt med energi.

Så skulle det gå att kunna utvinna energi från exempelvis svarta hål? Det borde vara en av de starkaste energikällor som finns i universum, och det finns så otroligt mycket man skulle kunna göra och driva med så mycket energi. Jag funderar, kanske teoretiskt något som roterar runt de svarta hålen och lixom utnyttjar deras dragningskraft ungefär som att olika kraftverk utnyttjar vatten och vind, etc, men att det ska vara ett typ av kraftverk som utnyttjar gravitationen istället. Om man tänker att svarta hål är som strömvirvlar som roterar materia in mot mitten, så kanske det skulle fungera om kraftverket roterade i motsatt riktning mot det, för då borde det ju alstras en massa energi från friktionen och så, och att en del av den energin leds in i "kraftverken" och får dem att rotera så att det hela lixom blir självförsörjande. Eller att de fångar upp och drivs av radioaktiviteten. De borde alstra mer energi ju närmare de befinner sej också, men skulle ju samtidigt behöva rotera kraftigare för att kunna stå emot gravitationen. Men troligtvis skulle det i verkligheten gå till på något annat mer komplicerat sätt än såhär.

Skulle ju hursomhelst även behöva framställas nått riktigt kraftigt och oförstörbart material som inte slets ut eller nått sånt, som man kunde använda för att bygga allt med. Jag tycker det är intressant att svarta hål är så kompakta, lixom. Komprimerade. Jag tror att oavsett hur sammansättningen ser ut, så måste atomerna i ett oförstörbart material pressas ihop fullständigt, så att lixom allt mellanrum försvinner och de förlorar all rörelseförmåga och inte kan dras bort från varandra. Men nån sån teknik finns ju inte än, heller. Även om atomer ju faktiskt slutar röra sej vid tillräcklig nedkylning, så tekniken skulle kanske vara sammankopplat med det på nått vis.

Nån sorts teknik för att komprimera eller expandera energi hade också varit intressant, för att få en viss effekt så krävs det ju en viss mängd energi, och att kunna få exakt samma effekt från hälften av mängden med energi hade varit extremt användbart. Typ som att få exakt lika mycket värme/rök/etc från att elda upp ett vedträ som att elda två.

Det jag funderar mest på, är hur skulle man kunna sammankoppla allting? Lixom leda samman all energi från flera svarta hål (eller vad man nu än använder som energikälla) och förena allt inom samma system. Men universum ska ju vara platt, så det kan ju bero hur dess "golv/tak/väggar" ser ut, för det kanske finns nått sätt att enklare leda energi där. Typ som att flygplan flyger snabbare på hög höjd eftersom luftmotståndet minskar. Hursomhelst så borde det vara möjligt på nått sätt.

Men, spekulationerna om energi handlar mest bara om att ge exempel, inte konkreta svar.

Praeiudicium

Det är väldigt många människor som är fördomsfulla, egentligen. Förmodligen en större majoritet av alla människor. För, att vara fördomsfull innebär i grunden att man tror att något är på ett visst sätt, och att man tror att man har rätt om det.

Medan en person som inte är fördomsfull helt enkelt inte är säker på om den har rätt om något, utan är mer öppen för att se hur saker egentligen är, och för att diskutera dem.

Till exempel, man kan ha fördomar om att i Afrika är det våldsamt och fattigt och hemskt att bo, vilket ju så klart stämmer till viss del, men en fördomsfull person är helt säker på att det stämmer, medan en fördomsfri person är mer beredd på att lyssna på motsatsen och inte har något emot att bli överbevisad och att ändra sej.

Eller, om någon säger något dumt eller opassande så dömer även den fördomsfulla den personen som en dålig person, medan den fördomsfria istället förklarar för personen att det var dumt och tar reda på varför personen sa så, och kanske upptäcker att det mest bara var ett missförstånd. (Eller att personen verkligen är en dålig person, så klart).

Och alltså, det gäller nästan allting. Man är inte en fördomsfri person bara för att man saknar fördomar om en handfull saker, man räknar inte saker var för sej, utan det är hur man är som person rent generellt som räknas. Ofta så har folk som anser sej fördomsfria egentligen mängder av olika fördomar om saker, och är därför inte ett dugg annorlunda än alla andra på det sättet.

Sen så, visst kan man ju ha fördomar om att det är onyttigt att till exempel dricka tvättmedel, men sånt räknas inte eftersom det faller ju in under sunt förnuft att man garanterat hamnar på sjukhus eller dör då helt enkelt. Men en fördomsfri person har helt enkelt inga fördomar alls förutom såna där saker som är helt självklara.

Och, jag själv är en helt fördomsfri person, vilket som sagt innebär att jag inte är helt säker på att jag är det, för det är bara de fördomsfulla som är helt säkra på saker och som dömer på förhand att de har rätt. Så, att vara fördomsfri handlar sammanfattningsvis mest om att vara öppen för att lyssna på andra och att lätt och snabbt kunna ändra sina åsikter om det visar sej att man har fel.

Chaldean

Idag läste jag om att de första människorna i Nordamerika visst var Européer som vandrade över norra Atlanten på stenåldern. Under senaste istiden alltså, när havet var fruset. Ganska intressant, för visste inte att det hade varit möjligt att ta sej över Atlanten då. Även om de så klart inte är de enda, kom ju folk från andra hållet med längs Berings sund, några tusen år senare. Hade nog varit en rätt cool upplevelse att vandra över Atlanten sådär. Eller om de kanske paddlade längs iskanten bara.

Förresten, en sak som nog inte så många har tänkt på. Om det är mycket poliser på ett ställe, typ vid demonstrationer, och man av valfri anledning vill få bort dem därifrån, så finns det flera jätteenkla sätt för det. Det är till exempel bara att några stycken ringer och anmäler olika påhittade men allvarliga brott som pågår i området några mil bort, i alla olika riktningar, plus att några även verkligen gör saker här och där några mil bort som inte är så farliga och inte ger någon direkt påföljd me ändå kräver att polis skickas dit, så har man ganska snabbt överbelastat polisens resurser och gjort så de inte kan fungera organiserat.

Temporärt i ett par timmar alltså. Rånare och såna brukar ju ofta spränga bilar och så för att få polisen att åka dit och undersöka medan de rånar nått ställe i motsatta riktningen, men såna våldsamma metoder är inte nödvändiga. Vill man göra samma sak permanent så går det med förresten, det är bara att tillräckligt många gör mängder med olika meningslösa anmälningar, så drunknar polisen i dem vilket leder till att deras pappersarbete helt slås ut eftersom det blir omöjligt för dem att hinna ta itu med allt. Det påverkar ju inte utredningar av allvarliga brott däremot, eftersom de inte blir uppblandade med det där, men det gör ju inte så mycket, för det där handlar ju mest om att sudda ut en del av polisens funktion så att mindre allvarliga "brott" slutar räknas som brott. Och, så att folk ser till att lösa sånt själva istället för att förlita sej på att polisen ska lösa allt. Mer makt åt folket och mindre åt polisen, lixom.

Jämför till exempel med om alla i Sverige plötsligt blev anmälda för fildelning, och så skulle polisen behöva utreda allihop och bevisa vem som var skyldig och hålla förhör och rättegångar, det hade varit helt omöjligt och därför är fildelning i princip lagligt och risken att åka fast för det minimal, och på samma sätt kan man göra det mesta lagligt om man vill, bara tillräckligt många står bakom något.

I övrigt: Om jag inte tittar efter så minns jag faktiskt inte mer än enstaka små fragment av vad jag skrivit i de senaste posterna här under. Minns inte ens vad de handlar om alltså. Om jag tittar så minns jag allt direkt, och det finns ju kvar i minnet på sätt och vis, men jag kan sällan minnas något bara sådär ändå. Så fungerar mitt minne generellt; jag har onormalt bra minne men är väldigt tankspridd.

Tivoli

Skulle vilja besöka nått nöjesfält, och åka karusell. :) Eller kanske nån djurpark, eller vad som helst sånt. Vet att en del tycker det är synd om djuren som får sitta instängda i en djurpark, men det beror ju på, så länge de behandlas lika bra som till exempel husdjur så är det ju inget direkt dåligt med det, eftersom de får rätt så bekväma liv och aldrig behöver bli hungriga eller sjuka eller skadade. En del djurparker tar ju mindre bra hand om djuren däremot, och då är det dåligt, och även när man avlivar djur bara för att man har brist på plats och så. Det är den negativa sidan med det, och så borde det inte vara.

Men skulle hursomhelst ändå föredra att besöka nått nöjesfält. :) Ett mellanstort. Vet att på typ Gröna Lund så får man typ stå och vänta i kö över en halvtimme för att få åka en karusell i två minuter, och det vore inte direkt roligt.

Jag har aldrig åkt bergodalbana, förresten, eftersom jag var alldeles för höjdrädd tidigare, och jag har inte varit på nått nöjesfält på över tio år. Eftersom det inte vore särskilt roligt att åka karusell och gå på nöjesfält helt ensam, framförallt, och ingen har velat följa med på nått sånt. Besökte en djurpark för sådär fem-sex år sen iaf, för då hade jag sällskap. :) Ja, eller nu när jag tänker efter så skulle vi visst gå på just Gröna Lund faktiskt, men enbart kön in dit var så extremt lång så vi struntade i det och gick till den där djurparken i närheten istället för där slapp man alla köer. Åt mjukglass och tittade på djur och pratade och så, det var rätt roligt.

Kommer ihåg att när vi gick därifrån sen så såg vi att det skulle gå rätt lätt att ta sej in där utan att betala inträde om man ville, på ett ställe, var nått övergivet hörn där det bara skulle behövas lite lätt och snabb klättring uppför nån brant, tror jag. Svårt att minnas exakt.

Ja men hursomhelst, att åka karusell hade varit roligt. :) Gärna nån som gått rätt så snabbt, eller högt, typ sånt jag aldrig åkt, även om jag åkt en som gick rätt så snabbt nån gång, men det var på markhöjd.

Undrar förresten hur det är med nöjesfält och så i fattigare länder, hur vanligt det är. Gissar att det inte är så vanligt. Tycker det är rätt synd, för alla borde få möjlighet att kunna åka karusell om de vill. Borde vara en del av hjälpen till fattiga länder, att man inte bara bygger skolor och gräver brunnar och delar ut medicin och sånt, utan att man bygger och driver nöjesfält med. Med fritt inträde så klart. Finns ju miljoners miljoner med både barn och vuxna som aldrig upplevt någonting sånt, och för någon som till exempel bodde på en soptipp så hade ju det varit en riktigt positiv omväxling. Antar att man skulle kunna kombinera det med att dela ut gratis mat där, med.

 

Varg i veum

Har lagt märke till en sak. Alla som brukar prata om respekt och att det är viktigt och så, nästan överhuvudtaget nämna det faktiskt, brukar vara de som är mest respektlösast. Jag gissar att det beror på att de försöker intala sej själva att de är respektfulla, eller, att de ser respektlöshet överallt och därför överreagerar på allt och bedömer saker som respektlöst trots att det inte är det, och stämplar och dömer, och därmed beter sej respektlöst själva på grund av det. Eller man kan nog dela in det i fler grupper, personer som är respektlösa enbart för att de är korkade till exempel, och en annan grupp för de som är det för att de är psykopater, men det där är en grupp iaf.

Men varför blir det respektlöst sådär? För att respekt är något självklart som är lätt att förstå och naturligt, och som fungerar bäst när man inte tänker så mycket på det. Precis som att det fungerar bättre att andas om man inte hela tiden tänker på att man måste andas. Tvärtom blir det svårare att andas då. För respekt handlar bara om att behandla folk schysst rent generellt, det handlar inte om att man måste göra si eller så.

Att inte göra som någon vill eller säger är inte respektlöst i sej, det är sättet man gör det på och avsikten som räknas; att man inte gör något på ett avsiktligt elakt sätt.

Vore förresten coolt med en tjej som hette Adolf. :) För varför ska inte tjejer kunna ha killnamn om de vill lixom, vore ju fint ur ett feministiskt perspektiv, och det är ju synd att Hitler förstört det namnet så därför vore det ju bra med en massa positiva och bra personer som hette så, särskilt tjejer, så hade ju varit rätt coolt på mer än ett sätt. Även om det ju inte är så allvarligt menat direkt.

Oneiros

Idag var det ett fantastiskt fint väder ute. Regnade, samtidigt som det var soligt och hyfsat blå himmel, och blåste svalt och var relativt varmt. Helt perfekt väder, så kunde inte låta bli att genast gå ut och promenera. Luften och alla dofter känns verkligen underbara efter/medan det regnar. :) Det enda dåliga är att det bara regnade i 15-20 minuter, och att det gärna kunde ha regnat kraftigare.

När jag var barn så brukade jag gilla att bygga med lego. Det är nog en av de bästa leksaker som finns faktiskt, väldigt kreativt och passar lika bra till både killar och tjejer. Brukade bygga olika städer och byggnader, ofta rätt stora saker, byggde ett rymdskepp en gång till exempel som var en meter långt och ett halv meter brett, men legogubbarna var det intressantaste egentligen. Skapade en fin historia med dem när jag var 6-7 år eller nått, där några stycken hade överlevt nån sorts katastrof och skulle bygga en ny stad och nytt samhälle att bo i, dvs överlevt att inte bli plockade i småbitar och ihopsatt till en ny legogubbe av mej vid något tillfälle, och de som funnits kvar längst blev ledare sen. Dessutom så fanns det robotar med typ legoklossar som huvuden, och de levde tillsammans med människorna och på lika villkor. -Gissar det beror på att jag hade tappat bort en del vanliga huvuden så det inte räckte till alla. Det var främst en av robotarna som var ledare över alla andra, eftersom den hade funnits kvar längst, (och mest för att jag gillade dess kläder/färger, men tror inte det skulle fungera så bra i verkligheten att de som hade finast kläder eller såg bäst ut fick bli ledare). De fick uppleva en massa äventyr iaf, bli invaderade och uppätna av dinosaurier, och få sin stad jämnad med marken med jämna mellanrum, etc.

Har hört att lego generellt inte är lika bra numera däremot, inte lika mycket småbitar utan mer ett fåtal större bitar, vilket ju inte alls är lika bra för kreativiteten. Bara bygga enligt en ritning är ju inte samma sak.

På tal om kläder förresten, tycker det är rätt coolt med folk som syr egna kläder och sånt, men jag är egentligen rätt ointresserad av kläder. Alltså, att jag tycker inte det spelar någon större roll hur någon klär sej, för det är personligheten som räknas, och oavsett om man verkligen uttrycker sin personlighet genom sina kläder, eller inte alls, så förblir personligheten ändå detsamma.

Faust

Egentligen så är det extremt ineffektivt att skjuta upp (rymd)raketer direkt från marken, med bränsle. förbränns så otroligt mycket energi, och hela saken är bara så.. Riskabel och påfrestande. Jag undrar om det skulle fungera med mängder av ballonger, och så lyfta upp raketen i atmosfären, och så avskjuta därifrån. Skulle ju kräva betydligt mindre bränsle, och raketen skulle bli mindre och lättare med då. Men, precisionen blir väl kanske sämre eftersom den skulle avfyras från en rörlig plats. Men det är ju bara att fixa bättre navigationssystem och sånt isåfall.

Det där vore ju inte direkt nån högteknologisk lösning däremot. Så, jag tror att det enda rätta vore att se till att bygga en rymdhiss. Så att det bara vore att föra upp allt material och allt och avfyra farkosten direkt från rymden. Krävs ju ännu mindre bränsle då så det är ju bra. Men är ju ingen större mening att teorisera runt det, för det kommer ju snart ändå, kommer förmodligen att finnas en rymdhiss om sådär bara hundra år eller så. Gäller bara att man lyckas framställa ett material som är tillräckligt tåligt och som till viss del går att massproducera, och det borde inte vara några större problem för det finns många material som skulle vara tillräckligt starka och ett par av dem är inte allt för svåra att uppfinna/upptäcka.

Borde se till att byta ut det där raketbränslet och själva motorerna med, att försöka resa utanför solsystemet med en farkost som har nån sorts förbränningsmotor vore som att försöka korsa Atlanten i en roddbåt. Menar inte att man ska använda typ solceller, skulle inte ge tillräckligt med energi, utan bränslet måste ingå i ett kretslopp så att det aldrig bränns upp och försvinner utan ständigt förnyas. Isåfall vore ju inte uppskjutningar från jorden ett så stort problem längre, ingen energi som går förlorad, men det kommer att dröja ett bra tag innan man fixar den saken.

Nu har jag hunnit titta klart på två och en halv säsong av Breaking Bad iaf, och det är en bra tvserie så ska nog se resten med. Gissade redan innan jag började titta att huvudpersonen antingen skulle bli frisk, eller dö och bli utbytt mot någon ny huvudperson, och det var lite förutsägbart, men det gör inget.

Det enda dåliga är att det inte är med några bra kvinnliga karaktärer, de som finns är riktigt dåliga och ointressanta. Tjejen som var med en hel del i säsong två var däremot intressant och henne gillade jag, hon var riktigt bra, men henne slutade det ju inte så bra för tyvärr. Fast psykologiskt och handlingsmässigt så var ju den biten riktigt, riktigt välskriven åtminstone.

Uthark

Kom att tänka på en sak. När jag gick i gymnasiet så hade jag en tuschpenna, och så brukade jag ibland rita symboler och fina mönster på händerna, och så gick jag på lektioner och till matsalen och så på det viset. Även om jag så gott som aldrig brukade äta annat än bröd och rivna morötter i skolan, för har aldrig gillat skolmat. Slutade helt att äta sån när jag var typ 8 år.

Men iaf så, det var aldrig någon som reagerade eller verkade bry sej om det. En gång så ritade jag sådär med mitt eget blod också, från ett sår på handen som blödde en hel del, men det var ingen som brydde sej om det heller. Fungerar inte särskilt bra att rita med blod däremot, blir alldeles för klumpigt och för tjocka linjer helt enkelt eftersom man ju inte har någon penna att rita med.

Aldrig varit intresserad av tatueringar däremot, för det kan ju vara snyggt ibland, men vill lixom hellre kunna sudda ut och ha mer kontroll och så och kunna ändra beroende på humör, än att ha ett bestämt motiv som alltid kommer att finnas kvar på samma ställe. Mycket roligare att kunna klottra och ändra som man vill, så därför är tuschpenna bättre. Tycker faktiskt att det till och med ser snyggare ut med klotter på till exempel händerna än att ha riktiga tatueringar, för tycker det är snyggt när det är primitivt och enkelt. :) Borde kanske ta och skaffa nån ny sån penna, var länge sen jag hade nån sån och hade nästan helt glömt bort det.

Angående mat så är förresten min favoritmat linssås med spagetti. Spagetti är ju ganska lätt, bara i med det i en kastrull, men när det gäller såsen: Så röda linser, och så passerade tomater (Nemi sa att hon brukade dricka krossade tomater direkt ur förpackningen, men jag själv föredrar en mer slät sås och gillar inte ren tomatsmak), en grönsaksbuljongtärning, lite vindaloo-sås eftersom jag upptäckte att det gav en fin bakgrundssmak, och så massor med dill och oregano, och lite svartpeppar/vitpeppar och lite vitlök/vitlökspulver. Det är allt. Man kan ha parmesanost på sen efteråt också, det blir också väldigt gott. Men, det behövs inget chili-liknande har jag kommit fram till nyligen, för det blir tillräckligt starkt och smakrikt ändå, och om man har i typ sambal oelek så är risken väldigt stor att man har i för mycket så det tar över och lite förstör de andra smakerna. Svårt att få det lagom.

Men, man kan ju experimentera med andra/fler kryddor om man vill, för att få fram olika smakvarianter.

To break bad

De flesta tvserier är riktigt dåliga, och jag räknar tvserier som typ en minst tio timmar lång film, och man vill ju inte direkt se en tio timmar lång film om den inte är bra. Men idag tittade jag på några avsnitt av Breaking Bad eftersom jag hört den skulle vara bra, och det var den också, så får se om den fortsätter vara bra och värd att titta på.

En gång förresten, då var en vän ledsen eftersom hon trodde att en av hennes vänner som hon hade känt i tio år hade tagit livet av sej, och hon aldrig mer skulle få prata med honom etc, och då försökte jag övertyga henne om att han inte alls hade gjort det, utan att han bara hade sagt så för att få henne att bry sej om honom och att hon inte behövde vara ledsen. Men då blev hon bara sur på mej och talade om för mej att jag hade helt fel. Sen så sa hon att jag också borde hota att ta livet av mej för då skulle hon kanske bry sej om mej, ganska ordagrant. Så då gjorde jag det bara för det, men såg till att överdriva och hitta på så pass mycket så hon skulle förstå att det inte var ett dugg allvarligt.

Vilket hon förstod, för hon skrev att hon inte trodde på det, men hon såg ändå till att ringa polisen så att de kom och dunkade på dörren, och jag fick spendera femton minuter med att övertyga två allvarliga poliser om att jag aldrig hade minsta tanke på att göra nått sånt där. Jättekul.

Personen ifråga hade för övrigt inte alls tagit livet av sej, visade det sej sen, utan han hade faktiskt bara *surprise* sagt så för att för att få henne att bry sej om honom. Och vad vann jag på att ha rätt om det? Ingenting alls.

Och vad har jag lärt mej av det och andra liknande tillfällen? Att det inte alltid är så klokt att göra som andra säger att de tycker man ska göra. Särskilt om de inte ger någon bra förklaring.

Jag har lärt mej att folk inte blir glada och tycker om en bara för att man säger att man tycker om dem, också. Och att de faktiskt inte blir gladare och tycker om en mer ju mer man säger och visar att man tycker om dem. Det brukade jag tro förut, för att det kändes logiskt, och det tog ett bra tag innan jag lärde mej att det inte fungerade särskilt bra att göra så, och, att jag trodde att det skulle fungera bra var den största anledningen till att jag gjorde så överhuvudtaget. Så korkad är jag. :D Tyvärr så brukar de flesta inte förstå att jag är så korkad, utan brukar tro att jag gör och säger saker av någon annan anledning än att jag inte förstår bättre.

Metaetik

Angående etik. Om person ett till exempel säger högt att det vore roligt att kasta en sten genom ett fönster men utan några planer på att göra det, och person två då blir arg på den personen och säger att den inte gillar personer som kastar stenar genom fönster, och person ett då blir upprörd och verkligen kastar en sten genom ett fönster bara för det, och person två då tar det som ett tecken på att den hade rätt. Vems fel är det då?

Den första personen kanske, eftersom person två korrekt identifierade den personen som en stenkastare? Men, det beror även på person etts personlighet och mycket annat. Om den aldrig kastat sten tidigare, eller gjort det tidigare men aldrig tänkt göra om det, och dessutom var på dåligt humör eller nått sånt just då, då blir det istället person tvås fel bara på grund av det, genom att bli arg direkt istället för att försöka diskutera det.

Om person ett vanligtvis brukar kasta stenar så skulle det däremot vara person etts fel ändå, även om den inte hade tänkt göra det just då, eftersom den personen då bara följer sitt vanliga mönster och person två därför hade rätt om den.

Och hade person ett inte kastat någon sten alls trots person tvås reaktion, då är det istället person två som gör fel genom att bli arg. Och varför? Jo, för att person två inte frågar varför person ett säger så, utan bara blir arg direkt.

Dessutom så beror det ju på om person ett faktiskt förstod att person två skulle bli arg, för om person ett förstod det så ligger felet hos person ett, men om inte, eller om person ett rentav trodde att person två gillade stenkastning, så lutar det ju litegrann mer åt att det är person två som gjort nått fel istället, men det kan ju även vara person etts fel eftersom den inte frågat person två innan vad den tycker om stenkastning.

Det finns faktiskt mängder med såna där vinklar, och oftast så är det mer än en som gör fel, men det är så gott som alltid en som gör lite mer fel än den andra personen. Och det är inte alltid så lätt att avgöra vem, för oftast så tycker båda personerna att det är den andra som har gjort fel, utifrån vad de själva känner till, eftersom ingen av dem kan se helheten. Men, alltså, egentligen, varför ens bry sej om vem som gjort fel? Försök ändra eller göra allting rätt och bra igen istället för att tänka på vems fel något var. Livet blir roligare så.

(Sålänge person ett inte är en person som verkligen gillar att kasta sten dvs, för även då kan man ju försöka förändra den personen i grunden, men frågan är ju om det vore värt besväret att försöka).


Det hade förresten varit riktigt roligt att ha en segelbåt, och segla längs hela Sveriges kust, alltså så nära land som möjligt, och kunna stanna och gå iland där man kände för det. :D Finns så många intressanta platser längs hela kusten, som ligger avsides och som knappt går att nå på annat sätt, och som aldrig mer än en handfull personer någonsin brukar se eller besöka. Till exempel gamla stugor och fiskeläger och allt möjligt. Och det hade varit så kul att bara segla utan planering och gå iland här och där och se vad man hittade och upptäckte. :)

Tänkte segelbåt eftersom det skulle bli för dyrt med bränslet att åka så långt med en motorbåt gissar jag. Men, jag kan ingenting om segling egentligen, så jag vet inte hur nära land man kan segla och hur bra det skulle fungera. Men det hade varit roligt om det gick. Då hade man kunnat gå iland längs vägen för att köpa mat och så också, och kanske haft en kanot eller nått att ta sej iland med på olika ställen ifall man inte velat simma. Dessvärre så känner jag ingen som har en segelbåt eller skulle kunna ordna en segelbåt, och tror det skulle behövas sådär 3-4 personer för att det skulle bli riktigt roligt. Och, jag känner inte 3-4 personer heller.

Funderar lite på att kanske spela in nån video. Då skulle alla få se fantastiska saker som hur jag hittar en trettio kvadratmeter frusen vattenpöl långt ute i skogen mitt i vintern och spenderar en timme med att "åka skridskor", hur jag klättrar upp för en brandstege på utsidan av ett övergivet fyrtorn, planterar tulpaner ute i skogen, och hur jag balanserar över en strömmande flod längs en trädstam som fallit över den. :) (Jag har gjort alla de sakerna och mer, men ingen har sett det för jag blir lätt nervös när jag har sällskap och har svårt att vara mej själv då).

Sirius

Jag tycker det är rätt så svårt att prata med och förstå andra. För, det känns inte som det spelar nån större roll om jag passar bra eller dåligt ihop med någon för det går för det mesta likadant oavsett, och kan lika gärna gå sämre med någon jag tycker att jag passar bra med.

Och det beror inte på att jag är en dålig person på nått vis, utan på att jag är korkad helt enkelt,
för det är omöjligt för mej att förstå hur någon annan kommer att reagera på något jag gör eller säger. Till exempel, mitt förstående för andras känslor och reaktioner är typ att om man säger att man gillar någon så borde den bli glad, för det vore "logiskt", och jag kan inte förutse någon annan reaktion än det, för då blir det enbart en massa hundratals olika gissningar. Så om jag pratar med någon och det är känslor inblandade på något vis så känns det alltid helt slumpmässigt för mej hur personen reagerar på saker, och jag förstår aldrig hur någon tänker.

Om någon förklarar detaljerat varför den reagerar eller tänker på ett visst sätt så förstår jag det alltid däremot, men det är ju inte direkt så många som brukar göra det hela tiden. Dessvärre så även gillar jag och rentav föredrar personer som är extra oförutsägbara.

Eller jag vet inte hur korkad jag är egentligen, men jag har aldrig lärt mej sånt där iaf. Min bästa vän när jag var ett barn var en katt, och människor är tyvärr inte lika enkla. Den brukade till exempel alltid sova i min säng, ofta under eller inuti täcket med, och så bar jag alltid ner den på morgonen och så satt den bredvid mej i soffan vid matbordet och åt frukost, för den fick alltid lite av det jag åt. Den blev runt 21 år gammal.

Som ett annat exempel nu, så har jag ingen aning om hur någon kan tänkas uppfatta något av det jag nyss skrev, och jag har heller inget mål med att försöka få någon att uppfatta det på något sätt, utan jag bara skriver det jag tänker på. För det är det enda sättet jag kan skriva på.

(Egentligen så beror ju allt på att jag är en utomjording, men det är det ju ingen som skulle tro på så den förklaringen duger inte).

Hade förresten varit rätt roligt att vara med på nån fest. :) Jag har aldrig varit med på någon fest överhuvudtaget i hela mitt liv, typ inte ens nått födelsedagskalas, men hade gärna varit med på fester flera gånger i veckan om jag kunnat, om jag bara haft åtminstone en vän att göra sånt med.

Saga

Många tänker, att de inte kan förändra något i världen. Men, de har fel. Människor som levde för tusen år sen, de hade en enorm påverkan på hur världen ser ut idag. Likaså människor som levde för femhundra år sen. Och människor som lever idag har exakt samma inflytande på hur världen kommer att se ut tusen år in i framtiden.

Visst, det är ju främst de med mycket makt som kan förändra och påverka världen, men ändå, alla kan göra något. Just nu är vi väl runt 7 miljarder människor på jorden, och om det funnits färre människor så skulle ju alla ha haft mer inflytande, men ändå. Jämför med en framtid där det kanske finns 7000 miljarder människor, utspridda över flera solsystem och planeter. Jämfört med en sån framtid kan alla påverka otroligt mycket här och nu, så det kommer aldrig att finnas något bättre
tillfälle att kunna påverka framtiden.

Dessutom, oavsett vad man gör, så det man kan ska tänka på är, kunde någon annan ha gjort samma sak? Skulle någon annan ha gjort det på samma sätt? Är svaret på båda de frågorna ja, då är man en person som inte har något egentligt personligt inflytande på världen när det gäller den saken. Vilket ju kanske inte gör något om det är något man tycker är bra och viktigt, men varför inte sätta sin personliga prägel på allt man gör, och göra det som ingen annan gör? Till exempel, varför spendera trettio timmar i veckan med att sortera skruvar, om någon lika gärna skulle kunna tillverka en maskin som gjorde samma arbete? Skruvsorteraren påverkar inte världen, men det gör däremot personen som tillverkar maskinen som sorterar skruvar, fast hur mycket den påverkas beror på hur länge det skulle ha dröjt till någon annan hade uppfunnit en likadan eller liknande maskin.

Jag har ingen sån direkt inflytelserik släkt däremot, hela min släkt så långt tillbaka som jag känner till är arbetarklass, och så vitt jag vet har ingen haft någon högre utbildning heller. Både min farfar och far arbetade till exempel hela livet på ett sågverk, tills det lades ner för några år sen.

Detsamma gäller ju mej till viss del, för jag minns inte om jag någonsin läst en endaste hel bok som inte varit skönlitteratur om man inte räknar med skolböckerna, vilka jag knappt minns ett ord av. Men jag vet att det ändå finns ämnen som jag kan mer om och förstår bättre än folk som har läst ett dussin böcker om just det ämnet.

Läsa böcker och lyssna på lärare saknar nämligen helt värde i sej själv, det är hur man använder och framförallt -Förstår- information som räknas och betyder något. En person som läser igenom ett helt uppslagsverk men sen inte kommer ihåg ett dugg av det efteråt har ju mest slösat bort sin tid, lixom.

Hittade och läste förresten en rätt så bra serie nyss; Saga. Typ minst 95% av alla serier i världen är inte värda att läsa, detsamma när det gäller de flesta böcker, så det är alltid roligt att hitta något bra.