Lodur

Kan väl uppdatera lite. För nån månad sen så var jag ute och reste med tåg, en bra bit norrut, och spenderade tre dagar i naturen. Hade inget tält utan enbart en sovsäck och inget liggunderlag heller, och var ju varmt och skönt på natten, men hade inte räknat med att det skulle vara samma temperatur mitt på dagen, och hade inte särskilt varma kläder så frös och skakade större delen av tiden förutom typ just på nätterna. :p

Rätt dåligt väder som sagt, med molnig och grå himmel typ 90% av tiden. Var väldigt nära att det regnade med. Lite synd att det inte gjorde det egentligen, för hade velat uppleva hur det vore att sova ute i regn sådär. Hade en regnrock med mej, och fungerade fint att dra den över sovsäcken iaf. Var typ tvungen att göra det ändå eftersom det var relativt stor risk att det skulle börja regna under två av nätterna. Den sista natten var det dimma istället, den tjockaste dimma jag någonsin upplevt, så såg bara några meter framför mej och efter det var det en kompakt vit vägg. Rätt coolt.

Var mindre coolt att mobilen laddade ur pga att det inte fanns nån täckning, och att jag därför fick klara mej utan klocka. Inte så kul när man har ett tåg hem att passa, och det heller inte går att se solen överhuvudtaget pga dimma. ;p

I övrigt så. Asatron har ju påverkats av kristendomen på så sätt att slutet av ragnarök med att folk återuppstod förmodligen inte fanns till en början, utan att det ursprungligen förmodligen bara slutade med att alla dog eller åtminstone var annorlunda. Men man kan ju undra hur mycket annat som också påverkats. Eftersom Balder är en jesusfigur som återuppstår, så kanske han egentligen aldrig dog, och att Loke därför heller aldrig blev bestraffad för det och kanske rentav förblev på asarnas sida till slutet. Men det passar ju inte riktigt in heller, utan är ju mer troligt att Loke ursprungligen var två personer, som sen flutit ihop lixom. Förmodligen jätten Utgårdaloke och Lodur (en av Odens två bröder, även kallade Vile/Ve beroende på vilken källa man utgår från), och att Loke genom tiden fått ta över vissa av deras roller och blivit en sammansmältning av dem, känns ganska sannolikt. Något jag funderade lite på, bara.

Gravitation

Inte skrivit något här på rätt länge. Inte för att jag glömt bort det eller så utan mest för att jag är lat. ;p

För några månader sen var jag iaf i Göteborg. Roligaste var att klättra upp till toppen av en kanske 70 meter hög och väldigt brant kulle täckt med träd och stora klippblock, nästan lodräta och höga klippor på flera ställen men hittade en väg där det gick att klättra upp med visst besvär.

Sov utomhus på en parkbänk också och frös halvt ihjäl för hade ingen sovsäck eller nått, och var väl typ bara ett par grader varmt plus att det blåste riktiga isvindar från havet.

Dessutom promenerade jag i sådär 12-13 timmar i sträck. Började bli trött efter sådär 1 kilometer, har ju ingen superkondition, men jag kan promenera hur långt som helst på ren viljestyrka. Problemet var bara att jag till slut fick blödande sår och så på fötterna, och kramp i benen så att jag varken kunde stå upp eller gå ett enda steg utan att det gjorde ont, etc, för viljestyrka hindrar ju tyvärr inte sånt. Men men.

Har åkt bergochdalbana med. Hade inte gjort det tidigare eftersom jag var höjdrädd och så när jag var barn, och ville testa och se hur det kändes nu. Och jag kände mej inte det minsta lilla rädd. Men var inte så hemskt roligt heller däremot, mest obehagligt. Jag har ju inget emot att det går fort, men skulle isåfall föredra att typ sitta i en bil som körde på en tom raksträcka i 250 km i timmen.

Läste förresten nyss att man inte vet exakt hur gravitation fungerar och att det visst är en stor fråga som ingen någonsin har lyckats lösa helt.

Jag skulle gissa på, att alla atomer genom att rotera och röra sej, skapar en sorts vibration eller nått som drar till sej andra atomer i närheten, och att ju mer atomer som dras ihop på det sättet desto större gravitation får de, vilket leder till att de pressas samman allt mer under det stigande trycket utifrån från nya atomer, och att det är så planeter bildas, och att allting dras inåt mot den mest kompakta och tyngsta punkten där det finns tätast mängd med atomer som roterar och rör sej.

Beroende på vilka atomer det är. Vissa atomer är ju så att säga tyngre än andra, medan atomerna i gas-planeter inte alstrar tillräckligt med tyngd/gravitation för att kunna pressas ihop till solida planeter. Sådär, så löste jag kanske en av mänsklighetens stora frågor.

Att allting roterar runt saker och inte dras rakt in i solen eller svarta hål och så, borde bero på att resten av det omgivande universum med sin totala kraft samtidigt försöker dra planeten etc åt alla andra tänkbara håll, samtidigt som den största närmaste gravitationskällan håller den på plats och bara får den att rotera runt, runt.

Fast man tror ju att det finns ett superstort svart hål i mitten av varendaste galax i universum, även om jag inte vet om man hittat något bevis på det annat än att det finns ett i vintergatan, men det är ju logiskt då att den mest kompakta massan med atomer hamnar i mitten och där utövar sin gravitation på resten av galaxen, och får allting att rotera och så vidare, och att alla galaxer kanske uppstått och formats runt svarta hål sådär. Och att gravitation är en sorts grundlag som styr hur hela universum rör sej, och därmed även en nyckel för att kunna göra beräkningar på det.

Ungefär. Tycker det känns som en hyfsat bra gissning/förklaring iaf.

Karma

En sak som är ganska värd att tänka på, det är att många personer som typ ser sej själv som goda och vänliga etc, egentligen är det på ett ganska ytligt plan. Det är nämligen så, att det kan ju vara ganska lätt att vara en god person bara sådär ändå och rent generellt, men det är ju hur långt det egentligen sträcker sej som räknas.

Det bästa sättet att rena sej från allting som är dåligt, det är nämligen att omfamna det och ta det till sej, och verkligen förstå det, och övervinna och ändå fortsätta känna positiva känslor trots allt det. Inte att bygga en mur som skyddar en från det.

Så att man kan se eller föreställa sej folk som blir brända levande eller får sina huvuden avhuggna (sånt som varit med i nyheterna den senaste tiden), eller blir torterade, och djur som dör och plågas, och barn som dör, och svält och död och våld och varenda tänkbar ond eller sorgsen sak som existerar i hela världen, etc etc, och ändå vara fortsätta vara en god person och kunna tänka gott om alla människor, och tycka synd om de som gör sånt mot andra istället för att känna hat mot dem.

Även om det är fel att tycka synd om andra än just den typen av personer, eftersom genom att tycka synd om någon så nedvärderar man och ser ner på den personen. Man ska aldrig göra något för någon på grund av att man tycker synd om dem eller använda det som skäl eller ens känna så, utan enbart göra allt av ren godhet och kärlek.

Att även kunna förlåta någon om det var man själv som drabbades av något sånt. Eftersom ju mer extrema saker man kan stå emot utan att känna negativitet, desto lättare blir det att vara en god person även när det gäller mindre och vanligare saker.

För lidande är snarare en positiv sak, eftersom att lida och utstå det är det bästa sättet att bli starkare. Främst när det gäller psykiskt lidande eftersom det har mycket större effekt än fysiskt lidande, och är svårare att skapa. Även om det så klart är först när man övervinner det som man blir starkare.

På det sättet gäller även karma, eftersom ingen ju egentligen återföds som något beroende på sin karma, men ju fler människor som har bra karma och sprider godhet, desto bättre karma får hela mänskligheten genom alla som påverkas av dem, och ju bättre och godare värld nya människor föds i desto lättare har de i sin tur att uppnå bra karma under sina liv.

Simulacrum

En sak som man kan fundera på, är att om man i framtiden kunde återuppliva/återskapa vilken livsform som helst som någonsin levt, varför skulle man göra det, och vilka skulle man välja? För att bara skapa en kopia av varenda livsform som någonsin existerat och sen låta alla samexistera med varandra tjänar ju inte direkt något syfte och vore nog inte direkt nån bra idé.

Betänk även att evolutionen vid den teknologiska tidpunkten helt skulle vara avskaffad då ingen längre skulle ha något direkt behov av att varken dö eller födas. Att kunna sträcka sej bakåt genom tiden sådär och återskapa saker vore nog rätt nära höjdpunkten av all möjlig teknologi.

Så ett val, det vore ju att återskapa alla som de tycker förtjänar att ansluta sej till dem, som har dött på grund av att teknologin under deras livstid inte kunnat hålla dem vid liv för evigt, eller av nån annan orsak, men som är intressanta och som har god potential att kunna leva i framtiden och kunna fungera med en uppgraderad intelligens.

Eftersom om evolutionen inte längre tjänar nått syfte så skulle man lika gärna kunna skapa eller återskapa nytt liv på det sättet istället för att generera något nytt från grunden.

Sen så ett annat val, det vore att återuppliva folk för att använda i simulationer eller spel. Som ett alternativ till att behöva skapa en massa artificiella karaktärer och ge dem mål och och personlighet och allt. Problemet där är, att hur skulle någon reagera på att plötsligt bli återskapad in i något sånt, och skulle de gå att använda eller bara bli permanent förvirrade och chockade?

Personer som tror starkt på ett liv efter döden skulle ju fungera rätt bra, det skulle ju kunna kännas naturligt för dem, men den typ av personer man helst vill använda är ju såna som genast skulle tänka typ "oh wow jag har förflyttats till någon helt ny värld!" och sen ger sej ut och utforskar den och som lätt kan påverkas i alla tänkbara riktningar beroende på vad den upplever tack vare en levande personlighet.

En persons hälsa vore ju inte heller något problem, man kan föryngra delar av kroppen och så samtidigt som man återskapar den, och säkert radera en del minnen med om man vill men det vore däremot mer arbete och något man nog helst skulle vilja undvika då det inte skulle bli lika naturligt då.

Ett annat alternativ vore ju att helt enkelt skapa en helt artificiell värld och låta artificiella varelser växa upp i den och plocka dem därifrån istället från det förflutna, typ odla karaktärer på det sättet och att det finns en religion eller nått som gör dem förberedda på att återskapas i det man vill använda dem till, men jag tror att använda varelser som verkligen har levt i det förflutna känns mer lockande. För det går ju att skapa en helt artificiell varelse också, som föds vuxen och bara har fått en massa minnen inplanterade, men det vore inte samma sak. Inte lika roligt och inte lika verkligt.

Borde hursomhelst finnas nån sorts speciell kombination av atomer i hjärnan man kan söka efter för att snabbt få fram de personer man vill ha, typ att vissa tankar har ett gemensamt utseende, men intressanta och komplicerade livsformer kommer ju att vara de som är av störst intresse då de har störst potential att vara intressanta och skulle dyka upp som resultat i flest sökningar.

Ja men hursomhelst, så ju intressantare och mer flexibel man är desto större chans har man att bli återupplivad i en sån framtid. Och ens hälsa eller vad man har gjort med sitt liv spelar ingen som helst roll, utan det är just hur hjärnan ser ut och hur man tänker som räknas. Därför kan man se det så, att ju mer man läser och lär sej, och ju mer spännande och större tankar och känslor man tänker och känner, desto större chans har man att bli vald, eftersom efter man dör så kommer allt man gjort att vara fruset på den platsen i tiden, och kommer att vara vad allt baseras på, så ju längre man lever och hinner utvecklas desto bättre.

Ganska så bra inspiration till att leva ett långt och intressant liv egentligen, om man tror på att
det där kanske vore möjligt. Är iaf den enda version av liv efter döden som är värd något.

Spiritus

Angående andlighet. Jag tycker det är väldigt nyttigt och bra, så länge det används som det är menat. Det handlar ju egentligen mest om att vara eller komma i harmoni med världen, så det fungerar bäst när det är enkelt, grundligt och ursprungligt. För att vara i harmoni med världen har inget att göra med att kriga för religion, eller ha en massa religiösa lagar man måste följa blint, eller en massa heliga platser och föremål, etc. Ens andlighet ska vara personlig, och inte styrd av andra utan enbart inspirerad av andra. Till exempel så kan ett vanligt träd fungera lika bra och på samma sätt som en kyrka, och om trädet dör så väljer man bara ett nytt träd istället för att bygga ett monument där trädet stod, och det finns ingen anledning att försöka få andra att samlas runt trädet utan det får de isåfall välja själva ifall de tycker det känns harmoniskt att besöka och kanske meditera vid det. För det som betyder något finns inom en själv, inte i något föremål.