onsdag 22 oktober 2014

Byronic

För någon som är dålig på att förstå hur andra reagerar på saker man säger, alltså alla subtila smådetaljer och sånt, så är det faktiskt ganska svårt att skriva något som inte går att missuppfatta på något sätt. Man måste läsa igenom allt flera gånger, fundera på varje mening och hur alla ordval kan uppfattas av olika personer, och sen så blir det ändå oftast fel.

Det kan ju lösas genom att andra påpekar eller frågar om saker man sagt som de tycker låter konstigt, så kan man förklara och förtydliga, men jag vet av erfarenhet att de flesta aldrig brukar säga något, utan bara kedjelikt kopplar ihop saker som inte stämmer tills de får en felaktig oftast negativ bild av något.

Och jag tycker att för att vara en bra person så ska man inte bara ha bra värderingar och så, utan man ska även respektera alla som har dåliga värderingar eller inte tycker som en själv, etc, och även kunna förstå varför de tycker så och kunna tycka om dem ändå, och att det är nyckeln till att kunna behandla alla sorters människor väl och även kunna förbättra dem.

Dessutom har jag inga problem med att vara vänlig och trevlig mot personer som är rakt otrevliga, utan kan lätt behandla personer som ogillar mej som vänner, och har inga problem med att ändra mej ifall jag har tänkt fel om något heller då det mesta jag tänker främst är baserat på logik. Det handlar mest bara om att jag har en spirituell syn på det hela, så att alla känslor som inte är goda är sånt som ska övervinnas och att det gör en starkare, och att det är viktigt att i grunden vara en bra person och påverka andra positivt. Att meningen med livet är att förbättra och fördjupa sin personlighet och den man i grunden är.

Så det är lite trist att någon ändå kan tro att jag någonsin säger eller gör något som inte är "menat" som rent positivt.

fredag 10 oktober 2014

Dystopia

Det finns flera anledningar till att det fel att använda djur till olika sorters djurförsök inom forskning. Dels att det är fel att plåga levande varelser sådär, och dels för att det för det mesta är forskning som gäller människor, så varför ska man då utföra testerna på andra djur än människor?

Om man utförde alla såna där djurförsök på människor så skulle ju forskningen gå flera gånger snabbare och effektivare, så är det bara. Lite väl barbariskt att utföra det på vanliga människor däremot, sådär som man gjorde under andra världskriget. Det vore ju inte bättre än att göra det på djur annat än att det vore effektivare. Så, det klara alternativet vore att använda genmanipulation för att ta fram en ny sorts människa, som varken hade någon form av intelligens eller medvetande och som alltså inte ens skulle kunna leva på egen hand.

Det vore ju ganska perfekt, för en sådan varelse skulle inte kunna känna något lidande eller någon smärta, och den skulle ligga på en bakteries intelligensnivå. :)

Själva skapelseprocessen vore ju lite oetiskt däremot, eftersom det i första ledet vore vanliga människor, och man sen modifierade barnens gener på nått sätt så att hjärnans utveckling stoppades när det gällde alla funktioner utom de som var livsuppehållande, och att såna där människor på så sätt föddes. Sen skulle man väl få avla dem med varandra och sköta om hela den biten eftersom de inte skulle klara det själv, och så efter sådär 15 år kunde de första börja producera barn på löpande band som kunde användas för forskning eller för att avla fram ännu fler.

Så lite oetiskt ju, men sådär gör man ju redan med djur, så det vore faktiskt ändå en förbättring jämfört med det.

Det jag är lite fundersam över däremot, är skulle alla såna där djurförsök fungera ifall det man testade dem på inte hade något medvetande? Förmodligen skulle de det, men jag har ingen direkt koll på hur de genomför alla olika tester.

Ett annat alternativ vore kanske ifall man testade allting på virtuella varelser istället för levande varelser, och tog fram de resultat man ville ha på så sätt. Kanske vore ännu mer effektivt till och med. Men jag är osäker på vilket av alternativen som vore enklast att forska fram, båda är rätt så avancerade. En virtuell människa som vore en så perfekt avbild att man kunde testa okända saker på den och få samma resultat som i verkligheten, eller genmanipulation för att skapa människor utan medvetanden/intelligens. (Även om en del nog skulle kunna skämta och säga att det redan finns gott om såna människor, haha). ;)

Vore rätt kul ifall jag hade haft någon annan att diskutera sånt där med, men som det mesta jag skriver om så har jag aldrig diskuterat det med någon annan än mej själv.

torsdag 9 oktober 2014

Doctrine

När det gäller vad jag skrev lite tidigare om att man inte borde blanda in feminism och sånt i politiken, det är även för att det ju egentligen inte finns något parti som är "emot" det hela. Det finns inget parti som tydligt säger att feminism är dåligt eller att rasism är bra, tja inga partier som är stora nog att bry sej om iaf, och därför finns det inget direkt motstånd på så sätt.

Om det fanns ett större parti med såna åsikter, vilket det förmodligen finns i många andra länder (Afrika, etc), då är det däremot rätt bra att ta upp såna frågor i politiken. Men även då vore det förmodligen bättre med generella demonstrationer och liknande för att undvika politisk förföljelse.

För det jag menar med att de ska kopplas bort från politiken är ju att man istället ska se till att driva såna frågor kraftigare utanför politiken. Ingen direkt skillnad alltså utom att man struntar i att försöka bli en del av regeringen, utan ser till att påverka på andra sätt.

Hursomhelst så eftersom jag anser att man till exempel borde avskaffa lönearbete så finns det ju inte så mycket mer jag kan skriva om det egentligen, eftersom det ju skulle räcka att hänvisa till mina övriga åsikter som en lösning på allt, och de även är anledningen till att jag inte tycker att man ska fokusera så mycket på sånt där inom politiken, och att allt sånt där ska vara naturligt ändå.

Vilket i sej är en viss balansgång egentligen. Till exempel så anser jag ju att man ska vara vänlig och respektfull mot alla, och landsförvisa alla dåliga (våldsamma, etc) personer, och avrätta alla psykiskt sjuka mördare (de som aldrig skulle kunna bättra eller ångra sej alltså, utan bara skulle komma tillbaka och hämnas eller fortsätta mörda om de blev landsförvisade).

Men, när samhället inte fungerar så, hur ska man göra då? De psykiskt sjuka mördarna är ju inget problem egentligen för de får ju sitta i livstids fängelse istället, men hur ska man bemöta personer som egentligen borde kastas ut ur samhället men som man ändå tvingas dela stad/stadsdel med, ska man fortfarande fortsätta vara vänlig mot dem då? Jag anser att man ändå ska försöka vara vänlig mot dem och visa att man är bättre än dem, men det är en rätt svår fråga. Men, varken hot eller våld och sånt vore rätt iaf, det skulle inte förbättra något, så det enda alternativen är väl egentligen att antingen vara vänlig eller döda dem.

Och, det blir ju lixom snabbt en del problem om man har enskilda eller civila dödspatruller som drar runt och avrättar folk som inte förtjänar en plats i samhället pga sina ruttna personligheter. Det vore ju mer likt fascism än anarki och skulle nog kunna bli ett rätt stort blodbad. Så, därför är det bästa alternativet att försöka vara vänlig mot alla ändå, trots att de inte förtjänar det. Så långt det går. Men även det innefattas ju egentligen i det jag menar med att man inte ska blanda in människors beteende i politik, utan att man ska försöka påverka folks beteenden mer direkt istället.

Om nått av det där blev otydligt så skyller jag på att jag är sjuk och har feber, men jag är inte direkt känd för att vara tydlig med saker hursomhelst. :p

lördag 4 oktober 2014

Swarm intelligence

Kom att tänka på en rolig sak. Ifall alla var typ odödliga, typ att man kunde leva i åtminstone några tusen år, och att man även kunde undvika att ens kropp åldrades, hur skulle det då fungera att leta vänner och relationer och sånt online och i övrigt? :D Typ, hur skulle det fungera med åldersspannet? "Letar efter vänner mellan 20-30 år, etc". Det skulle ju inte längre fungera. För då skulle ju någon kunna säga typ "ja jag är 20 år!" Men så egentligen är den 2000 år, vilket inte skulle gå att se och kanske heller inte märka, så det skulle ju vara omöjligt att kunna lita på någons ålder.

Dessutom, man skulle ju inte kunna fråga efter någon mellan 1000-3000 år heller, för oavsett vilken ålder det gällde så skulle det inte betyda så mycket. Det enda som skulle betyda något var personlighet, vilket inte har något med ålder att göra annat än att den kan ha påverkats till att bli bättre eller sämre av mer erfarenhet.

Så jag förstår inte varför många bryr sej om den saken så mycket. För min del så bryr jag mej om ålder mest ur hälsosynpunkt, eftersom det är större risk att någon får mindre energi och blir svagare etc etc hur äldre den blir, men om alla kunde leva i tusentals år så skulle inte heller den saken vara något problem, och då hade jag inte tyckt det spelade nån roll överhuvudtaget om någon var femtiotusen år äldre än mej, eller trettiotusen år yngre, så länge den hade en personlighet som passade mej. :)

Vilket så klart inte är det lättaste, då jag bara som exempel är lika mycket introvert som extrovert, så alla extroverta tycker generellt att jag är alldeles för introvert, och alla introverta tycker att jag är alldeles för extrovert, och det är på det sättet med en rad andra saker med. De flesta är betydligt mer antingen-eller än vad jag är, och tänker och fungerar mer förutsägbart och enkelspårigt. Läste nyss en vetenskapsartikel om hur alla människors hjärnor fungerar som individuella hiveminds.. Men, var ju inte den saken jag tänkte skriva om nu.