Via Sacra

Jag tycker det är rätt negativt med alla personer som inte kan acceptera ett nej, typ som bara envisas hela tiden, och försöker tvinga andra att göra som de vill genom att tjata och vara jobbiga och typ berätta vad glada de skulle bli om man gjorde som de sa. (Och ofta så är det bara de själva som skulle bli glada av det också, för de tänker oftast främst bara på sej själva).

Alltså såna personer som inte ens kommer med några argument eller någonting, utan bara tjatar på
samma sätt hela tiden så att man måste säga nej till exakt samma sak flera gånger. Till exempel; "Visst vore det gott med lite potatis? Jo det är jättegott med potatis! Du måste testa lite potatis.´Ska du inte ha lite potatis då? Du kommer att gilla potatis bara du testar." Etc. Och de bryr sej inte ett dugg om att man inte vill äta potatis (som bara är ett exempel) utan verkar bara förutsätta att man kommer att göra det bara de tjatar tillräckligt mycket, och helt ignorerar ens egen åsikt.

Men personligen så bryr jag mej inte om ifall någon tjatar på det sättet, för jag ändrar aldrig åsikt om något enbart för att någon tjatar om det. Det är rätt lätt att få mej att ändra åsikter om allt möjligt däremot, men bara om man gör det på rätt sätt.

Däremot så finns det ju många nyanser av det hela. Om någon uppenbart behöver hjälp men säger att den inte vill ha det, då är det ju till exempel inte fel att inte acceptera den personens nej. Inte heller om man inte kan se att en person man känner har någon anledning till att säga nej till något, och personen heller inte ger någon särskild anledning eller förklaring ens om man frågar om det. Isåfall är det ok att tjata om något, så länge man tjatar på ett respektfullt sätt dvs.

Och, så länge det inte gäller okomplicerade saker som att äta potatis, sånt behövs det inga längre förklaringar för utan då räcker det med ett simpelt nej och så är det inget mer med det sen. Även om det ju kan vara ok att fråga varför ändå, ifall man helt enkelt är intresserad av att veta varför.

Så, det finns en del nyanser, och det är rätt stor skillnad mellan dem egentligen, även om det kan vara svårt att se skillnaden ibland. Men nyckeln till allt är ju kommunikation, för så länge man säger exakt hur och varför man känner på ett visst sätt så förstår ju den andra personen hur man tänker, och så kan man diskutera det, eller kanske låta bli att prata mer om det helt ifall det inte behövs.

Men det gäller förstås inte för de där jobbiga personerna som bara fortsätter tjata oavsett, för såna personer går det inte att resonera med oavsett hur mycket man förklarar. Det är mest killar som är på det sättet, men finns en del tjejer som är så också.

Comatose

Angående kloning, det går att skapa perfekta omedelbara kloner genom att kopiera någon rakt av med minnen och allt, men det är rätt avancerat, mer avancerat än att göra någon odödlig, så hur skulle man kunna skapa en mindre perfekt men ändå bra klon. Saken är ju den att en klon kanske har exakt samma dna, men det är så mycket som påverkas oförutsägbart och annorlunda under utvecklingen och livet. Därför är en klon egentligen inte en äkta klon bara för att den har samma dna, eftersom den till stor del saknar samma personlighet och förmodligen även skulle ha en annan kroppsform.

Därför borde kloner egentligen skapas under kontrollerade former, utanför människokroppen. För, på
så sätt kan man styra att deras kroppar alla utvecklas linjärt, fram tills dess att de så att säga
blir "aktiverade" och blir medvetna om omgivningen.

Så då vore det ju bra om man kanske kunde hoppa förbi deras barndom genom att låta dem växa snabbare i början, eftersom så mycket händer och förändras i hjärnan under barndomen. Och, att man även hela tiden matar in kunskap och information direkt i deras hjärna, baserat på vilken typ av klon man vill ta fram och vilken personlighet den ska ha, eftersom det skulle göra så att när de vaknade upp så skulle de alla ha utvecklat samma personlighet och kunna samma saker.

Egentligen så, att bara klona någons personlighet är egentligen en bättre typ av kloning än att
klona dna, eftersom det är där en persons essens finns, inte i dna:et. Ett medvetande är inte ens i
behov av en mänsklig kropp, egentligen.

Men, hursomhelst så kommer ingen som lever nu idag att bli klonad sådär, och ingen kommer att bli
odödlig. Visst det kan ju fungera att betala mångmiljoner för att frysa ner sina kroppar och hoppas
på vetenskapliga framsteg, men jag tror det är ganska stor risk att även om någon sån nedfrusen
person skulle bli återupplivad i framtiden så skulle de förmodligen drabbas av hjärnskador och
minnesförlust, för oavsett hur bra nedfrysningstekniken är i nuläget så kommer den ändå att räknas
som primitiv och föråldrad om hundra år. Nej, så vi är alla redan döda. Men vad är odödlighet
egentligen, även om man lever i en miljon år så kommer man ändå att dö en dag. Odödlighet handlar
mer om livslängd än något annat, och vi är alla döda, men vi är samtidigt alla odödliga, för allt och alla har sin plats i universum och tiden, och de måste finnas på den platsen för evigt för att universum ska kunna fungera.

Problemet med kloning och odödlighet skulle ju kunna vara att det ganska snabbt blir överbefolkning
om ingen dör. Men, jag tror inte det skulle bli något problem egentligen, för även om folk levde för
evigt och till och med kunde klona fram säkerhetskopior på sej själva så skulle folk ändå dö i olyckor och annat hela tiden, och hela perspektivet på många saker skulle ha hunnit förändras tills dess. Döden förlorar hursomhelst sitt syfte när man väl nått den punkt där man själv kan styra sin evolution både när det gäller riktning och hastighet.

I övrigt så har jag flyttat en massa kartonger och saker hela dagen och flyttar typ imorgon.

Äril

Kom att tänka på när jag spelade Sims 3 förut för några år sen. Eller det är inget spel egentligen,
eftersom det inte finns nån utmaning överhuvudtaget, utan det är mer en leka-gud simulator. Vilket det däremot är riktigt bra på. Till exempel så skapade jag en kopia av Hitler i spelet, som fick bo i en liten stuga med en hemlig bunker i källaren, och tog död på honom så han fíck gå där och spöka sen. Dessutom skapade jag några enkla barracker med nazister därintill minns jag, sådär 5-6 st, och så stängde jag av åldersfunktionen, och så skaffade de alla ett barn med varandra och med varandras barn och barnbarn och så vidare så att det blev en jättestor och inavlad familj. Tyvärr så har jag för mej att det verkade vara för lite att börja med 5-6 st för det tog stopp efter ett tag eftersom alla var för nära släkt, hade ju tänkt att det skulle passera gränsen där deras avlägsna släktingar inte räknades som släktingar längre så de kunde fortsätta med inavel i all oändlighet, eftersom att testa om det gick var hela meningen med det.

Iaf så, så minns jag inte vad jag hade för planer för dem, tror jag planerade att döda de flesta på nått rollspeligt vis, men jag tröttnade på hela spelet innan dess. Hade en massa andra familjer med där i staden, till exempel en familj med en levande och sju spöken. Det är iaf när man hittar på sånt där och är kreativ som såna där spel blir roliga.

På tal om livssimulatorer så kan jag nämna en enklare sån också. Real Lives. Det är inte alls något spel däremot, utan det är mer utbildande och textbaserat. När man startar ett ny omgång så typ slumpas det fram vart man föds, och det går rent statistiskt efter befolkningsmängden så därför föds man förmodligen i typ Kina. Sen åldras man ett år varje gång man trycker på en knapp, och man får en sammanfattning av om man upplevt något särskilt under året och så. Dessutom kan man välja fritidsintressen och arbete och lite annat. Men, det spelar ingen större roll vad man gör egentligen ju, det blir ungefär likadant även om man inte gör några val alls, för allting går ut på att man ska trycka på knappen, och varje gång man trycker så åldras man ett år, och efter ett tag blir ens föräldrar sjuka och dör, och man blir äldre, får sämre hälsa, drabbas av sjukdomar, och till slut så dör man själv sådär kanske sjuttio klick senare. Och det blir likadant oavsett hur bra eller dåligt liv man haft, och spelar ingen roll om man har varit miljonär eller utfattig förutom att man oftast lever några klick längre med bra hälsa.

Dessutom om man föds i till exempel Afrika, då är det stor chans att man inte växer upp alls, utan blir sjuk i feber eller nått och dör redan som barn, innan man ens fått möjlighet att kunna påverka någonting. Och om man föds i ett fattigt land som tjej så är det rätt stor risk att man blir våldtagen plus blir gravid med, och skaffar man överhuvudtaget barn så kan man ibland se hur de till exempel blir alkoholister och dör i förtid etc, så det är rätt så realistiskt.

Och, riktigt deprimerande. Men, jag tycker de flesta borde testa att uppleva några liv i det några gånger, bra för att få bättre perspektiv på saker.

Vril

Det hade varit roligt om folk hade haft fler hudfärger, typ blåa nyanser, och gröna, och alla möjliga. Och att det även var genetiskt och gick i arv på det sättet. Faktiskt så nån gång i framtiden så borde det vara rätt så lätt för folk att kunna byta ut sin hudfärg mot någon annan. Hårfärg med, så att folk skulle kunna födas med naturligt blått hår till exempel. Och, där försvinner all rasism, eftersom om alla lätt kan byta ut både hårfärg och hudfärg genetiskt, vad finns det då kvar att vara rastisk över? Särskilt om resten av utseendet också skulle kunnas ändras hyfsat lätt med nån form av plastikkirurgi. Eller, om det kanske också kunde förändras genetiskt.

Rasism kommer faktiskt aldrig att upphöra att existera förrän det där är möjligt, för rasism är genetiskt på så vis att alla har anlag för det, och därför går det inte att kontrollera eller stoppa, eftersom det kan uppstå spontant oavsett hur man försöker förebygga det.

Eller tja, just eftersom alla har anlag för det så skulle det ju ändå finnas kvar, men det skulle förändras istället. Även om utseendet förändras så skulle ju folk fortfarande ha samma personligheter, så rasismen skulle nog rikta in sej mer på hur folk var och betedde sej än på hur de såg ut. Så det skulle till exempel kanske bli rasism mot folk som inte var intelligenta, istället, så att ointelligenta började bli kraftigt diskriminerade.

Men, precis som hårfärg kan ändras genetiskt så kan även rasism ändras genetiskt. Det gäller bara att hitta det som styr och skapar det, och radera det. Alla aspekter av det. Så frågan är ju mest ifall man är villig att radera det. För, det är ju som att radera en del av sin mänsklighet, radera en bit av sin genetik. Det skulle ju förstås vara positivt, men för många inte vara lika rent positivt som att till exempel radera ärftliga sjukdomar.

Personligen så tycker jag däremot att det inte finns nån anledning att tänka på mänskligheten i sej. Det är bara naturligt att saker förändras och utvecklas evolutionärt, och möjligheten att förändra mänskligheten genom teknologi skulle bara snabba på det hela. Även om det måste vara ett fritt val
för alla hur, eller om, de vill förändra sin kropp och genetik.

Idag har jag förresten kokat lingonsylt. Sur lingonsylt dvs, supergott. :) Brukar undvika att äta socker om det går. Socker är ju faktiskt ett beroendeframkallande gift. Fast sötningsmedel (aspartam) är ett ännu värre gift, så äter hellre dubbel mängd socker än det. Aldrig förstått meningen med lightprodukter.

Åt iaf ostkaka med lingonsylt till middag idag, och åt chips till frukost. Tycker förresten inte alls om grädde, såvida det inte är i väldigt små mängder.

Lemuria

Många demonstrationer är rätt så meningslösa egentligen. Typ, det kan kännas kul och meningsfullt, men det förändrar inget oavsett hur många det är som demonstrerar. Inte så länge det inte har något annat syfte än just att demonstrera. Till exempel, när demonstrationer störtat regeringar, då har de varit inriktade på det och haft det som ett aktivt mål. En stor grupp folk som bara går/står och demonstrerar och inte har något mål i övrigt är nämligen oftast rätt lätt för makthavare att bara ignorera. Lixom folk bara står där med skyltar och sånt och gör inte så mycket i övrigt annat än att
ta upp en massa plats och föra oväsen.

Nej, om man vill påverka något, då måste man vara aktiv med det och ha ett mål. Om demonstranter tar över byggnader, helst typ regeringsbyggnader, så blir de nämligen genast omöjliga att ignorera.

Dessutom så individuellt så är det rätt effektivt att ägna sej åt sabotage på olika sätt.

Däremot så tycker jag det är väldigt fel att sabotera djurindustri genom att släppa ut djur och så från burar och annat, för ska man göra det så borde man se till att ta hand om dem med, för såna djur har ingen erfarenhet av att leva i naturen och ingen att lära sej av, så de har ingen framtid där annat än en plågsam död genom att kanske svälta ihjäl. I så fall är det bättre att släppa dem fria genom att avliva dem direkt, jämfört med det.

Dessutom ska man aldrig någonsin använda våld för att påverka och förändra, för gör man det så är
man inte ett dugg bättre än vem man än använder det mot, och gör bara generellt så att andra blir
våldsamma tillbaka. Att typ kasta sten och sånt på poliser är bara idiotiskt, för det finns bättre
alternativ även om man inte vill vara passiv eller undvikande. Till exempel att skaffa såna där
stora fina sköldar som kravallpoliser har, och lixom bara trycka bort dem eller splittra deras egen
formation. Och de som går främst i plogformation isåfall skulle ju kunna ha rep med sej också, och
så springer de runt om de lyckats bryta igenom och surrar in poliserna med rep så de får svårare att
röra sej eller känner sej tvungna att splittras. Eller skulle kanske fungera ännu bätre att kasta lasso och fånga personer. Hursomhelst mycket effektivare och inte ett dugg våldsamt.

Behöver ju inte ens vara något avancerat heller, utan till exempel ett par långa brädor skulle säkert fungera fint att trycka på med, eller plaststolar, huvudsaken är att det skulle bilda en lite skyddande och solid vägg. Dessutom så vore vanlig målarfärg nog extremt effektivt också, för polisen brukar väl ha hjälmar med visir på, och de fungerar ju inte så bra om visiren är täckta med kletig färg. Kasta ballonger fyllda med målarfärg vore nog effektivast. Alltså det bästa man kan göra vid såna där konfrontationer är att använda samma taktiker som polisen själva använder, förutom att slå med batonger, för även om det blir primitivare så vinner man ändå på grund av att man helt enkelt är fler än dem.

Det är ju litegrann som krig ungefär, där poliserna är en liten men välutrustad och välorganiserad armé, och demonstranterna är en stor och dåligt utrustad armé som oftast inte är ett dugg organiserad, och i den jämförelsen är det ju ganska klart varför polisen för det mesta vinner.

Fast jag har aldrig deltagit i nån demonstration överhuvudtaget. En vän sa en gång att jag kanske
skulle få följa med henne och några andra till ESF, 2008, men det fick jag som väntat inte för jag
får aldrig följa med någon på något. Fick inte följa med till nån klimatkonferens i Köpenhamn 2009
heller. Hon blev förresten pepparsprejad och slagen av polisen där, trots att hon inte gjorde något.
Skyddsglasögon är ju också rätt bra att ha.

Cernunnos

Tycker det är dåligt att folk generellt har så lätt för att bli svartsjuka. Sånt bara förstör för dem själva och har inget syfte alls. Till exempel att de inte kan vara vän med någon som gillar dem för då blir kanske den personen eller någon annan svartsjuk tänker de, eller blir svartsjuka över att någon ger en kram till någon annan, eller tja vissa kan bli svartsjuka över nästan vad som helst, och det är ingen som vinner någonting på det eller blir lyckligare av det så det är bara fullkomligt onödigt.

Det bästa sättet att undvika den saken är däremot att ta itu med det så snart som möjligt. Till exempel, innan man hunnit bli kär i någon så är det bara tänka sej in i och fantisera om och acceptera alla såna där situationer och tankar, och då kommer de inte att bli något problem sen. Alltså att man inte försöker undvika att tänka på sånt, utan att man verkligen omfamnar och accepterar alla såna tankar och känslor, så att de inte längre känns farliga och negativa utan tvärtom positiva, och inte längre kan förstöra något oavsett hur mycket man tycker om någon.

Alla såna känslor kommer mest från att man är girig och vill äga och kontrollera andra, och inte vill att de ska försvinna, men istället så förlorar man dem ofta enbart på grund av att man känner så. Så, det är bara så onödigt.

För sex i sej tycker jag är rätt ointressant egentligen, utan det ser jag mest som ett sätt att bli bättre vän med någon, för att man kommer närmare varandra och så, vilket ju är rent positivt.

Det var en gång en som sa att det är onormalt att vilja vara kär i alla sina vänner, men jag vill inte vara normal, och jag vill bara ha vänner som jag verkligen tycker om på åtminstone nått sätt. Sen behöver jag ju inte direkt vara kär i någon för alltid för att kunna vara vän med den, men om jag aldrig känt så alls då blir det helt enkelt rätt svårt för mej att känna mej motiverad till att lära känna personen, så man kan säga att jag överhuvudtaget inte kan bli vän med någon som jag inte kan bli kär i, eftersom jag inte skulle känna mej tillräckligt intresserad av att vilja prata med eller träffa personen, och den andra personen förmodligen skulle känna likadant enbart på grund av det, för det är rätt stor skillnad på om jag är intresserad av någon eller bara neutral.

Den där typen av relationer som de flesta andra brukar räkna som vänner har aldrig jag själv räknat
som riktiga vänner, för om man inte kan säga exakt vad man än tänker eller känner till någon så är det inte någon äkta och nära vän för mej.

Muspelheim

Kommit fram till att det nog vore bäst att skaffa en ny cykel, eftersom att om jag skulle promenera
10-12 mil i sträck så är det nog ganska stor risk att mina fötter skulle döden dö eftersom jag har rätt dåligt omdöme. Eller jag skulle säkert komma fram förr eller senare, men det vore nog inte en så behaglig upplevelse direkt. Nackdelen då blir att jag kan inte ta med en cykel på tåget, så isåfall får jag väl både cykla dit jag ska och tillbaka igen, typ dubbla sträckan, men det borde ändå bli mindre ansträngning totalt och även gå snabbare och bli mindre svettigt. Får se hur det blir. Kommer att vara lite upptagen, så blir kanske i början av juni efter att jag flyttat.

Jag är förresten rätt intresserad av kampsport och så. Men jag är inte så bra på sånt eftersom jag inte direkt tränat det, och inte är särskilt stark. Däremot så har jag alltid tyckt det varit roligt att träna med vapen och så, typ käppar och pinnar och knivar och sånt alltså, för då spelar det inte lika stor roll hur stark man är (även om det så klart är en fördel), utan handlar mer om hur skicklig man är. Dessutom är det rent generellt väldigt bra träning, och går ju inte så bra att använda som självförsvar eftersom man kanske inte har något användbart med sej, men roligt att kunna ändå. Det är ju ungefär som att dansa, med alla rörelser och så.

Några av de viktigaste sakerna man hursomhelst ska tänka på är att inte bara slå, utan snärta till hårt med handleden på ett visst sätt, typ som om man slår med en piska, för hastigheten ökar kraften rätt ordentligt och gör det även svårare att blockera. Sen så måste rörelserna vara mjuka och följsamma så att man inte lämnar en massa öppningar, och viktigast av allt, det är att inte visa i förväg vilket område man siktar på, eller från vilket håll man kommer att slå, och helst kunna avbryta mjukt och naturligt och ändra riktning mitt i, eller planera det från början. Men, det finns en massa saker att lära sej. Tyvärr så har jag aldrig tränat mot nån riktig person, men jag är rätt säker på att jag är rätt så bra på det.

När jag barn så tränade jag på knivkastning och att skjuta med pilbåge ibland också, och det var rätt kul. Även om det var en väldigt primitiv pilbåge med typ grillspett som pilar. Hade nog kunnat varit rätt kul att lära sej skjuta pilbåge ordentligt. Man kan förresten tillverka en pilbåge rätt enkelt själv, det är bara att ta en bit lämpligt böjligt trä, och så sätter man typ fast en bit lämpligt snöre på det. Även om en pilbåge ju skjuter både längre, hårdare och träffsäkrare ju bättre den är.

Quetzalcoatl

Gällande invandring, jag tycker det borde vara helt fri invandring och rörlighet egentligen, men samtidigt att alla nationsgränser borde upphöra och att ingen som flyttade till ett annat område borde vinna på det rent ekonomiskt, utan enbart göra det för miljöombytet.

Faktiskt så består problemet med invandring mest i att vissa kulturer är för olika, vilket gör att folk lätt delas upp i olika grupper, och därför tycker jag även att vissa saker borde suddas ut så att folk blev mer lika varandra. Till exempel, så borde all religion avskaffas och alla kyrkor rivas eller göras om till något annat, den saken vore rätt centralt viktig. Dessutom så måste det vara total jämlikhet mellan könen, vilket det ju är helt självklart att det borde vara, men i vissa länder är det extremt ojämnt. Tycker till exempel att all kultur som gör skillnad på män och kvinnor borde utplånas helt. Dessutom borde alla lagar i världen (även om det så klart vore bättre att ta bort alla lagar helt, men som en början) bli mer likartade, så att alla platser i hela världen hade ungefär samma lagar och straff.

Fixar man de sakerna så borde folk nämligen ha mycket lättare att fungera med andra, oavsett vart i världen de befinner sej, eftersom alla då skulle ha mer gemensamt och bli mycket mer lika varandra utan att för den delen behöva bli exakta kopior med samma kultur. Således uppstår inga problem vid invandring, och invandring som begrepp skulle till stor del upphöra eftersom de flesta skulle tycka det fungerade lika fint att bo kvar där de var. Så någon från Sverige borde kunna resa till Sydafrika, och känna "det här känns precis som i Sverige", och någon från Sydafrika borde samtidigt kunna resa till Sverige och känna "det här känns precis som i Sydafrika". Annat än klimatet och sånt då så klart, men annars att båda känner så på ett rent positivt sätt.

Men det är meningslöst att försöka förändra folk som flyttat bort från ett område, såvida de inte tänker flytta tillbaka, för det är roten till allting som måste förändras. Om ett land inte förändras grundligen så spelar det till exempel ingen större roll om man avsätter en diktator, för den personen kommer bara att ersättas med en ny diktator genom landets kultur, så länge folket tillåter det.

Och den saken har inte enbart med invandring att göra, utan gäller även annars med. Till exempel så är anledningen att det blir krig dels pengar och makt, och dels att två folkgrupper är för olika varandra. Vilket betyder att även om pengar och makt tas bort ur ekvationen så kan det ändå bli krig, men om folk även förlorade vissa olikheter så skulle den risken helt försvinna, och det enda som behövs för att förena alla i världen hyfsat bra kan sammanfattas med frihet.

Humor är förresten väldigt viktigt, för om man är för allvarlig och inte kan skratta åt något eller åt sej själv så blir man en rätt kantig och oflexibel person. Här är några korta utdrag från sådär 15 olika serier jag gjorde för 6-7 år sen genom att byta ut all text och ändra ordningen på serierutorna etc. (Eftersom jag inte är särskilt bra på att teckna själv). Runt hundratusen personer har läst åtminstone någon av dem enligt sidvisningar och så, även om det ju är omöjligt att räkna ut exakt. (Den ena till vänster handlar om att farbror Joakim tagit droger, biten där det står är inte med).

 

Trail of Tears

Jag tycker att man helt borde upplösa militären, och sedan polisen, i den ordningen, och sen gå vidare till att upplösa alla domstolar och slutligen regeringen. Alla de sakerna skapar nämligen krig och brottslighet och folkmord bland annat, och är bara till för att ge och upprätthålla vissa personers och ideologiers makt över andra. Om folket själv fick ta på sej att straffa alla som gjorde fel så skulle brottsligheten sjunka rejält, eftersom folk skulle vara mer rädda för att straffas personligt av folk omkring dem och av folk de gjort saker mot än de vore av att straffas av en opersonlig domstol med opersonliga lagar.

Till exempel, vid våldtäkt så skulle man inte få ett år i fängelse och lite böter, utan man skulle riskera att bli offentligt avrättad istället. Eftersom risken för vissa typer av brott kan man aldrig få bort oavsett hur man förändrar samhället, det skulle typ behöva förändras genetiskt, men istället skulle alla den typen av brott, saker man gör mot andra, klumpas ihop, med en oförutsägbar men högre risk för dödsdom baserat på hur allvarligt det var, och ett straff som hursomhelst inte skulle vara varken fängelse eller böter.

Det skulle förstås bli en ostabil övergångsperiod, så fängelser borde nog vara kvar en tid ändå, men
allting skulle stabilisera sej förr eller senare, för det finns många samhällen som fungerar/fungerat utmärkt utan någon av de där sakerna. För tiotusen år sen var hela världen helt laglös och utan pengar med, och det fungerade alldeles utmärkt. Det enda negativa var bristen på teknologisk utveckling, så hela världen som den var för tiotusen år sen men med modern teknik och kunskap vore en perfekt värld. Och vore den inte perfekt så vore det människornas eget fel då de skulle ha direkt kontroll över världen omkring sej.

Även om en regeringen i sej inte är dålig; en grupp med personer som organiserar folk, så är det
nuvarande systemet dåligt. En regeringen borde vara öppen för alla och lätt att komma in i, och de
som är med i den borde inte vara del av något parti utan alla vara helt självständiga och med sina
egna idéer, och inte ha några extra privilegier överhuvudtaget jämfört med andra.

Därför är det bästa man kan göra vid all sorts röstning att inte rösta alls, eftersom tillräckligt lågt röstdeltagande skulle bidra till att få systemet att falla samman. Såvida man inte kan rösta på ett tillräckligt stort parti som står för just den saken.

På tal om det så är Game of Thrones en riktigt bra tvserie, men, böckerna är betydligt bättre, och dem började jag läsa redan för sådär femton år sen eftersom jag har så otroligt bra smak för vad som är bra. Japp. Läst alla böcker på engelska. Tycker däremot de borde ha kallat tvserien för A Song of
Ice and Fire med istället att döpa den efter första boken, för det låter coolare.

I övrigt så anser jag att utbildning generellt är skräp, när det gäller själva systemet med betyg och allt. I gymnasiet hade jag 2 MVG, 9 VG och 11 G, och i högstadiet så tror jag att jag hade typ hälften IG och resten G med nått enstaka VG, och jag har ingen utbildning alls i övrigt. Att lära sej saker utantill ett kort tag för att få högt betyg på prov är inte detsamma som att vara intelligent, för många med högsta betyg i alla ämnen är faktiskt rätt så korkade. Likaså många personer som bara har ett fåtal intressen som de är riktigt bra på, då faktiskt de flesta kan lära sej att bli riktigt bra på en eller två saker bara de håller på med det tillräckligt mycket. Till exempel, den intelligentaste och kunnigaste person jag någonsin pratat med gick inte ens ut gymnasiet och hade sämre betyg än mej.

Que Sera, Sera

Sådär, nu så har jag en fin sovsäck. Lagom lång, och väger bara 800gram. Har en ärmlös regnrock
också vilken går att dra över den, och på så vis blir det som ett primitivt vattentätt litet tält. Så nu har jag det fixat och kan sova utomhus utan problem i framtiden. Ska bara testa det ute också sen, men borde inte vara några problem. Enda problemet borde vara att hitta lämpliga platser att sova på då jag har noll erfarenhet av det. Större och mossfria stenar ute i skogen borde väl vara det bästa kanske, när det gäller att slippa både folk och insekter. Eller ännu hellre nått berg. Går ju att använda granris som liggunderlag också om man behöver sånt. Måste ut och gå mer och träna iaf, för vore inte så kul om jag skulle missbedöma min uthållighet och bli fast sju mil hemifrån med extrem träningsvärk. Men hade varit mycket roligare om jag haft någon annan att promenera med.

Tycker förresten det är intressant att läsa om andra och vad de har skrivit på nätet och så. Så länge de är intressanta nog att läsa om dvs. Fast inte i början, om det är någon jag även pratar med alltså, för det är helt enkelt bäst att undvika det eftersom det känns konstigt att prata med någon ny person om man redan vet en massa i förväg, man kan ju typ inte fråga om saker som man redan vet svaret på utan då måste man berätta att man läst det också, och tja det blir svårare att komma på saker att fråga om helt enkelt, mindre naturligt.

Har man pratat med någon ett tag så är inte det något problem däremot, utan enbart positivt, eftersom det då tvärtom ger fler saker som man kan prata och fråga om. Och jag vill veta allt som går att veta om alla jag pratar med. Vrida och vända på dem och studera dem från alla sidor och lära mej hur de fungerar, ungefär.

Fått höra att jag skulle kunna arbeta som privatdetektiv eftersom jag är så bra på att leta reda på saker. Men det är inte så svårt egentligen.

Det är alltid intressantare att få reda på saker som andra helst inte vill att man ska känna till, typ hemligheter om deras personlighet och saker de skrivit som de inte tror att någon de känner någonsin kommer att läsa, för det är nämligen det bästa sättet att lära känna någon annan ordentligt, vilket gör det väldigt positivt. Många är helt enkelt alldeles för stängda och rädda att andra inte ska gilla dem, även mot folk de känner, och det är tråkigt. Jag har -aldrig- tyckt sämre om någon för något jag fått reda på, förutsatt att jag tyckte om dem från början.

Invictus

Universum är ju platt, men undrar hur det är format egentligen. För egentligen borde det ju finnas
en mittpunkt från vilket det skapats, och från vilket materia slungats ut i alla riktningar, fast
främst sidledes, inte uppåt/neråt. Att det bara exploderat utåt i en riktning känns ju inte så logiskt, borde ju isåfall vara mer sannolikt att man helt enkelt inte kan mäta eller se något i den motsatta riktningen. Om det exploderat utåt från en plats, och expanderat därifrån, så borde väl den platsen egentligen vara rätt tom på materia med numera.

Men jag undrar om inte Universum egentligen är runt, och att det som man skulle kunna se som området över och under bildar någon sorts cirkel, alternativt oval, som påverkas och förstoras i takt med att Universum expanderar. Kanske oval men med ett yttre lager som ändå formar en cirkel totalt, och att det har någon sorts massa eller energi som gör att Universum inte kan expandera lika snabbt i den riktningen och att det är därför Universum är "platt"? Ingen aning om det stämmer, men intressant att tänka på.

Tycker förresten det är rätt kul med forumspel där det är sådär 30 deltagare, och så får vissa olika
hemliga specialroller och så blir nån utröstad/dödad/konverterad varje omgång till en av sidorna har
vunnit. Förrförra gången jag var med på nått sånt så var jag på den onda sidan direkt från början,
och fick inte en enda röst eller misstanke riktad mot mej trots att jag postade hyfsat aktivt och fixade så att flera blev utröstade. Sen senaste gången då var alla så klart misstänksamma mot mej istället på grund av det och ville rösta ut mej direkt, men då klarade jag mej ändå ända fram till slutet trots att jag var på den goda sidan och inte hade någon specialroll överhuvudtaget, bara genom att spela strategiskt och rollspela efterbliven. Min sida vann då med, men hade gått bättre om folk hade varit mindre korkade och lyssnat bättre på vad jag faktiskt sa, eftersom jag röstade fel enbart för att inte ses som ett hot (röstade på mej själv och på folk som inte var med i spelet, etc). Här är en fin kommentar jag fick om det från spelledaren:

"En annan sak som varit fascinerande är Namnlös sätt att spela! Han har spelat efterbliven och
röstat fel, men han har SAGT massa saker som var rätt. Så fort han uttalat sig om vilka roller han
tror folk haft så har han haft rätt i 70-80% av fallen, ett tag funderade jag till och med på om det
var möjligt att han hade PM-kontakt med någon"

Ríu Chíu

Det hade varit ganska kul om världen helt plötsligt blev tom på människor, typ att 99.9% bara
försvann spårlöst och att man hade hela världen för sej själv och kunde göra vad man ville. (Det
vore inte kul om 100% försvann däremot, för då skulle man bara känna sej ensam och bli deprimerad enbart av att veta det).

Men då skulle man kunna utforska städer som man ville, och gå vart man ville och göra vad man ville. Utforska platser som annars vore otillgängliga och förbjudna. Fast, egentligen hade det varit
roligare om man lät städerna förfalla i sådär hundra-tvåhundra år först, och sen började utforska
dem. Överväxta och förfallna övergivna städer är ju nämligen mycket coolare än städer som bara är
övergivna.

Jag önskar att jag hade någon att ha vattenkrig med, var så otroligt länge sen jag hade det. :( Även om det ju vore roligare med mer än en, blir mer oförutsägbart på det viset.

Tror förresten att om jag någonsin skulle färga håret så skulle jag färga det mörkgrönt, det skulle nog bli rätt snyggt. Ljusgrönt hår är ju egentligen snyggare, men tror den färgen passar bättre på tjejer.

Spelat Risk (brädspel) mot fyra datamotståndare idag också, i brist på någon annan att spela med,
men det är så tråkigt för blir ingen utmaning alls, vinner på nolltid med samma strategi varje gång.
Fast förmodligen skulle jag vinna lika snabbt mot verkliga spelare med, till exempel de gånger jag
spelat monopol mot en grupp riktiga människor så har jag vunnit typ nio gånger av tio, med samma strategi varje gång. Har spelat ett pusselspel idag också, och löst ett par dussin rätt så avancerade pussel extremt snabbt. Jag är ett geni, yey. Om det inte var för att jag var ointresserad av pengar och tyckte det verkade så otroligt tråkigt och tidskrävande så skulle jag förmodligen kunna bli mångmiljonär hyfsat lätt genom att handla med aktier och annat sånt.

Men skulle hellre vilja ha någon jag kunde ha vattenkrig med än en miljon kronor.

Aradia

I en perfekt värld så skulle det inte finnas några pengar, utan alla skulle samarbeta och dela på allting istället. Typ att folk fortfarande arbetade, men bara att de arbetade så mycket som de ville, och med det de ville. Vilket ju kanske skulle leda till mindre produktion och arbete rent generellt, men om någon ansåg att det var en brist på något så vore de ju fria att göra något åt det, och dessutom blir man ju mer försiktig med det man har och inte bara sliter och slänger allting eftersom det blir svårare att ersätta.

För med att dela på allting, då menar jag typ att man inte ska ha en massa onödiga ägodelar som man anser som sina egna, utan att man ska kunna låna och låna ut det mesta till andra. Och att man just mest bara ska ge eller låna ut saker, inte köpa eller byteshandla något, och till exempel fritt kunna plocka upp och ta med sej saker man hittar, eller lämna saker här och där och låta någon annan som kommer förbi ta dem. Det gäller även mark och byggnader och allt annat, att man inte ska kunna äga något, men att andra ändå ska respektera att man valt att bo eller arbeta på ett visst ställe, och inte bara typ gå in i bostäder och plocka på sej saker.

Så, typ istället för att bli anställd nånstans så bara går man till den plats man känner att man vill arbeta på för dagen, och att det är likadant för alla, så att alla arbetsplatser är fullkomligt öppna och informella på det sättet och det bara är att gå nånstans när man vill och arbeta där, och att man får göra så mycket man känner för och ingen har några krav på sej. Däremot för arbeten som läkare och sånt så måste man ju ha studerat innan så klart, och lönen för ens studier blir att man får göra något man gillar och att man blir populär.

Tyvärr så är det inte möjligt att genomföra eftersom det kräver att inte alla, men åtminstone en majoritet av alla människor i världen tänker likadant. Vilket ju inte går, för det finns för många människor som tänker rena motsatsen till det där, och de lär sina barn och alla de känner att tänka likadant, och det finns helt enkelt för många människor i världen för att det ska kunna gå att förändra dem. Första generationen av ett sånt samhälle skulle nämligen inte fungera, utan människor skulle behöva växa upp i det och se det som det enda normala.

För övrigt så skulle jag gärna själv ha velat ha barn, men inget sånt där arbeta sju timmar om dagen och leva hela livet för någon annan. Skulle inte anpassa mej nått särskilt för det, utan om jag till exempel skulle vilja resa utomlands ett par veckor så skulle jag göra det bara, och kanske ta med det om det gick. Fast har inget krav på att bo eller ens vara tillsammans med någon eller så för att skaffa barn heller, räcker att vara vän med någon.

Nightside of Eden

Så, idag ska jag nog prata om.. Metroid till Nes. :) Det var ett av de allra första spel jag någonsin spelade. Klaustrofobiska och labyrintiska grottsystem med helt svart bakgrund (riktigt estetiskt snygg kontrast), och totalt fokus på utforskning och ensamhet, och man hade ingen aning om vart man skulle eller vilka föremål man kunde hitta eller någonting. Fanns ingen man kunde fråga om hjälp heller, och man fastnade hela tiden tills man plötsligt hittade ett nytt föremål eller ett helt nytt område. Skulle gissa att det tog minst ett år eller så att klara det, även om det ju inte verkar lika svårt numera, men då var det helt nytt och unikt.

Har alltid tyckt allra bäst om den typen av spel iaf, där utforskning ligger i fokus. :) Strategispel är förvisso också kul, fast det är rätt förutsägbart eftersom jag alltid brukar vinna då, för jag är typ såhär bra på alla typer av spel även om jag aldrig spelat dem tidigare:

Fast man måste typ spela samma spel dygnet runt i flera månader för att nå sån där perfektion, förutom att man måste vara väldigt bra i övrigt alltså, och jag själv har aldrig känt nått intresse av att nå perfektion eftersom den perfektionen ändå bara försvinner om man tar en paus på ett par månader. (Även om jag var riktigt bra på just det där spelet för jättemånga år sen).

Dessutom så tycker jag egentligen att alla sorters spel mest bara är rent slöseri med tid, såvida man inte spelar dem tillsammans med vänner i verkligheten. (Och jag är ändå alltid bäst då och vinner alltid, mest för att jag aldrig gör några misstag. Att jag aldrig gör några misstag är anledningen till att jag alltid brukar vinna i schack med, så länge motspelaren inte är en van schackspelare). Det är ju förstås bara nyttigt att spela litegrann, utvecklande för hjärnan, men det är ingenting som är värt att lägga tid på ifall man har något annat att göra, och det är ingenting som man någonsin ska prioritera bort något annat för, för att göra saker i verkligheten är både viktigare och roligare.

Inatt drömde jag förresten att jag åkte taxi och att den blev rånad och stulen av tre nazister. Försökte övertyga dem om att jag skulle få sitta kvar och att de skulle ge mej skjuts hem, men de var för korkade och ville inte lyssna. Fast sen så gick bilen sönder efter hundra meter så de kom inte så långt. Rätt åt dem.

Drömde att en blåhårig mobbare kastade ruttna ägg på huset där jag bodde också, vilket kändes ganska onödigt eftersom det skulle bli nån stackars städare som skulle få städa det sen. Var nån som tyckte hon verkade väldigt charmig och ville bjuda in henne på saft och kakor också.

Lost Carcosa

Sådär, nu så har jag beställt en bra sovsäck så nu kommer jag att kunna sova utomhus lättare sen, och kunna vara hemifrån i flera dagar. Sova utan tält är ju helt ok, men känns lite för ovant och oskyddat att sova ute utan någonting alls. Verkade bli nått fel vid beställningen däremot så får se om den gick igenom, men det spelar ingen större roll för köper från ett annat ställe om en vecka eller så annars. Måste se till att träna lite mer bara så att jag orkar bära omkring på allt sen.

Undrar om det går att betala biljetter med vanligt bankkort på bussarna numera. Läst att det ska gå, men pratade nyss med en vän som inte trodde att det gick, så det kanske är olika beroende på vart man är? Senast jag åkte buss gick det fint att betala kontant. Egentligen så tycker jag att all buss/tåg trafik borde vara helt gratis, och gå på skatten eller nått istället. Åtminstone vissa linjer/tider. Det skulle vara bra mycket enklare framförallt, och bättre för miljön med.

En gång förresten, då var jag och en annan person ute och promenerade längs ett järnvägsspår. Vilket var min idé eftersom det var mitt i skogen och så svårframkomligt där, alltså skogen var som en tät vägg och hade behövt gå en lång omväg annars. Och hon oroade sej hela tiden över att det skulle komma något tåg, vilket var helt onödigt, för när det kom ett tåg lite senare så hörde vi det på långt håll och hade minst tio sekunder på oss att klättra/hoppa ner från spåret, så gott om tid.

Livet blir så tråkigt om man bara är rädd för allt, för det var mycket roligare att gå på järnvägsspåret än att bara vända om och gå samma väg tillbaka.

Alfa Lyrae

Tycker att världen hade varit en bättre plats om det var omvänt så att majoriteten var vegetarianer, och köttätare var en minoritet. Djuren hade haft det mycket bättre då, eftersom man sluppit all massproduktion av kött med allting som följer med det. Det är ju stor skillnad på om man äter kött från ett djur som haft ett bra och fritt liv, och ett som har suttit instängd i en bur hela sitt liv. Det gäller allting annat med, som mjölk och ägg. Och kött från ren och sånt som levt fritt i skogen är ju mer ok än kött från ko eller gris. Det enda dåliga är ju att man måste döda djuren, för jag tror inte det vore så gott med kött från djur som dött av ålderdom.

Därför vore det ju rätt bra med odlat kött, typ konstgjort kött, för då behöver man inte döda några djur för köttets skull, utan då skulle majoriteten av minoriteten köttätare kunna äta sånt istället.

Men iaf, om det var på det viset så skulle det ju inte finnas några etiska eller miljöskäl att vara vegan, eftersom man skulle kunna vara helt säker på att ingen mjölk eller ost eller någonting sånt kom från massproduktion, och att alla djur hade det bra. Dessutom så det största etiska skälet att inte äta fisk är ju överfiske, och den saken vore inget problem om folk åt mindre fisk. Att vissa inte kan äta honung har jag ingen förståelse för däremot, då bin inte lider nämnvärt varken av att man tar deras honung eller ens dödar dem. Men det beror ju på hur långt man vill gå. Då kan man ju typ även låta bli att döda fästingar och myggor av samma orsak, men man måste ju sätta gränsen nånstans ändå, för det går ju till exempel inte att undvika att mörda miljontals små söta mikroorganismer dagligen.

Men det är ju faktiskt den största anledningen att vara vegan istället för vegetarian; att det är svårt att veta vart allting kommer ifrån, för om det står på förpackningen att något innehåller mjölk så kan ju den komma från djur som inte haft det bra. Men personligen tycker jag att det helt enkelt är för jobbigt att försöka hålla reda på den saken själv, och jag ju inte tycker det är minsta fel så länge det kommer från djur som mår bra, så därför nöjer jag mej med att vara vegetarian. Däremot så äter jag faktiskt 3-4 typer av salami nån gång ibland som smörgåspålägg, för tycker det är gott och brukar vara bra kvalitet på det. Så noga behöver man ju inte vara. Finns ju vegetarisk salami men det har jag aldrig testat. Men inget annat kött överhuvudtaget iaf, varken fågel fisk eller skaldjur eller någonting annat.

Förresten pratat med en frukterian en gång, det verkade vara rätt svårt mest rent näringsmässigt, typ knappt äta något annat än ekologisk frukt. Jag skulle säkert kunna bli övertygad till att bli vegan om det var så, men knappast frukterian, för det känns som att dra gränsen lite för långt.

Our route in the sky is lost on the wind

Problemet med vänner för mej är att jag kan inte prata med andra i verkligheten mer än att svara kort på tilltal såvida det inte är personer som jag känner rätt bra och har pratat med tidigare, och för att lära känna någon så bra så måste jag antingen maila litegrann med den före eller träffa den samtidigt som jag träffar någon annan vän. Eftersom om jag umgås med en vän så har jag inte längre några större problem med att prata med andra. Men problemet är att de enda två personer som passar in på "maila lite före och sen träffa" inte vill träffa mej mer, och jag har aldrig umgåtts med andra människor tillsammans med någon av dem. Och ja det är bara två, för flera har sagt att de velat träffa mej, men det har aldrig blivit nått eftersom de varit fega, och jag är inte särskilt förtjust i fega personer heller för den delen. Kan ju vara ok om någon är blyg, men inte feg. Men rätt så passande så har det även varit de två som jag tyckt bäst om innan som faktiskt träffat mej.

Kan ju vara lätt att tro att jag själv är feg, men isåfall blandar man ihop tvångstankar med personlighet, för jag skulle inte säga att det finns så mycket i min personlighet som gör mej feg. Förutom att jag helst inte vill göra saker där det är relativt stor risk att man dör. Eller snarare, jag skulle jättegärna göra alla möjliga såna saker, men jag tycker bara inte det känns värt det.

Att ha tvångstankar om att inte kunna göra saker man inte gjort tidigare och inte kunna prata med folk man inte känner har ju ingenting alls med den saken att göra.

Helst skulle jag vilja ha 2-3 st flickvänner som jag bodde ihop med samtidigt på samma ställe. :) Fast behöver ju inte vara flickvänner förstås, skulle ändå vara ungefär likadant med ett par riktigt bra vänner. För min del så rankar jag bara alla enligt deras personlighet och så har den jag tycker bäst om av alla jag känner högst prioritet, men skulle jag träffa någon ny som jag tyckte bättre om så skulle genast den få högsta prioritet istället.

Nu är ju det förstås rätt meningslöst att säga så, då jag inte kan hitta någon överhuvudtaget, och jag heller inte är ett dugg intresserad av personer som känns lätta att prioritera bort sådär. Dessutom så även om någon skulle bli bortprioriterad så skulle jag ju ändå tycka om den exakt lika mycket som tidigare, den saken är inte något som förändras, för jag har inga problem med att tycka om flera personer samtidigt.

Metabarons av Alejandro Jodorowsky är förresten förmodligen en av hans bästa skapelser (manus), något som alla borde läsa, väldigt bra mat för hjärnan.

Elysia

Skönlitteratur är faktiskt rätt viktigt. Om man enbart läser en massa faktaböcker och filosofiböcker och liknande, då blir man förvisso rätt bildad, men den kunskap man får blir samtidigt rätt ytlig eftersom man inte har tillräckligt mycket att applicera den på. Man kan helt enkelt inte nå sin fulla potential.

Skönlitteratur och allt skapat ur kreativitet är nämligen näring för hjärnan, som den behöver för
att utveckla sin egen kreativitet och för att öka sin förståelse för många saker. Det bildar
nämligen det material som mycket utgår från, och om det helt saknades då skulle det materialet helt
bestå av saker man upplevt i verkligheten, vilket gör att man lätt förlitar sej för mycket på saker
och känslor som man själv har upplevt i det förflutna. Vilket, gör att man saknar perspektiv på saker. Vilket, gör att man saknar visdom, vilket gör att man saknar en viktig bit av sin intelligens.

Men ingenting är ändå bättre än verkligheten. Med dammpartiklar i solljuset, och daggvått gräs under fötterna, och lukten av gran och blommor och varmt trä, och mjuka vindslingor som smeker en, och vågornas brus och stjärnorna som glittrar på en kolsvart himmel, och mossa och sten och skuggor och bara Allt. Det är vad jag vill kunna känna, varje dag, att jag lever i det, och jag vill dela det med en utåtriktad person som också kan känna så.

Det enda som spelar nån roll i livet är ju hur bra man mår och vad man lämnar efter sej, förresten, och det är ju allt livet är. Vara hemma varje dag är ju inget liv om man mår dåligt av det, men inte heller att hålla på med nån sport varje dag, eller arbeta med något, eller vad som helst, om man inte mår bra av det och tycker det är roligt, för mår man inte bra och trivs med något så spelar det ingen roll alls Vad det är något. Om någon sitter i livstids fängelse och är dödsdömd, men ändå är lycklig och mår bra, då har den personen ett bättre liv än någon som har all frihet i världen men som enbart känner sej olycklig.

Jag tror förresten att det bästa vore om det varken fanns killar eller tjejer, utan att det fanns
ett tredje kön och att kroppen på kanske ett år kunde förändras naturligt fram och tillbaka från att
bli antingen tjej eller kille beroende på vad man kände för och på ens partner och annat. Det vore ju en ungefär lika bra lösning som att det enbart fanns tjejer, för då skulle personligheten hamna nånstans mittemellan med. Däremot är graviditet onödigt hursomhelst, det borde bytas ut så att barnet kunde växa till sej utanför någons kropp istället. Mycket mer praktiskt så. Fast problemet då vore ju att någon som var tillräckligt rik lätt skulle kunna skaffa flera miljoner barn om den ville. Fast det vore ju inget problem om pengar inte fanns.

Det här är förresten min typ av arkitektur, sånt här hittar man inte i verkligheten direkt. Och det är ju bara ett enda exempel, med: