Skies are Blue

Gjorde två tester idag för att se vilket parti man borde rösta på, och jag blev vänsterpartist på båda två. Fast jag tycker ju att man borde nedmontera hela demokratin och själva staten, så jag har
aldrig röstat och kommer aldrig att göra det, eftersom att helt låta bli att rösta är min röst på
nej till hela systemet.

Angående déjà vu, skulle det kanske kunna bero på att hjärnan hamnar i ett stadium där
tidsuppfattningen förlorar sin funktion och personen verkligen kan se in i framtiden? Det vore en
rätt logisk förklaring, för jag har ofta haft känslor av déjà vu, ibland flera sekunder i förväg och
kontinuerligt, så att jag hunnit tänka jaha nu kommer det att hända och sen det, och så gör det även
det strax därpå. Dessutom brukar jag även ibland få känslor av "gör inte så", och så visar det sej
att något dåligt skulle ha hänt om jag hade gjort det, och varendaste gång jag gått emot den känslan
så har det även hänt något dåligt. Och det är alltså när det gäller alla de sakerna något som inte
går att förutse rent logiskt, typ att telefonen kommer att ringa om tio sekunder, och de gånger jag
fått den känslan av déjà vu att något kommer att hända så har det även alltid hänt något.

Men det har bara hänt kanske 20-25 gånger i mitt liv att jag fått nån känsla av déjà vu, och de
starkaste känslorna av det är rätt gamla minnen, så det är inte så mycket att basera det på. Men jag
skulle ändå klassa det som en temporär förändring i tidsuppfattningen där nuet för en kort stund
flyter ihop med framtiden, då tiden inte existerar och en del av hjärnan typ borde vara medveten om
och kunna uppfatta det på nått sätt. Eftersom det är svårt att komma på någon annan förklaring till
hur jag kan ha haft déjà vu känslor inte alltid medan något faktiskt händer, utan ibland av att
något snart kommer att hända, och att det ändå har känts som exakt samma känsla av déjà vu.

Jag undrar förresten hur många som känner till principen att det ibland räcker lika bra att bara säga att
man gjort något som att verkligen göra det? Det är ju en fantastiskt användbar teknik. Lixom, varför
göra sej besväret att göra något enbart för att sen kunna berätta det, om det ändå har exakt samma
effekt även om man struntar i att göra det och enbart berättar det? Den saken räknas ju däremot lite som att ljuga.

Men enligt den principen så, varför verkligen göra en massa saker om det räcker med att berätta dem? Jag skulle kunna berätta tusentals spännande äventyr som jag har varit med om och upplevt isåfall, och hur jag rest över hela världen. Riktigt detaljerat och fantasifullt också. Men, allting skulle så klart vara lögner, och om jag sa det till någon jag skulle träffa i verkligheten sen så skulle det vore omöjligt att leva upp till bilden av någon som rest jorden runt tio gånger.

Oh förresten, för sex-sju år sen åkte jag förresten faktiskt på en fin resa. Långt, långt upp i norr. Var jättefint med höga berg som syntes dimmigt i fjärran, och var ute och dansade nakna i regnet litegrann, och badade i en å och drack direkt ur den, och åt nån sorts vaniljglass med varm hjortonsylt på ett café. Mitt sällskap ljög (avslöjade hon senare) däremot om att hon frös så vi fick åka hem nästan direkt tyvärr. Nästan lite synd att björnen hon träffade på när hon gick iväg och var sur inte åt upp henne, för hon var sur nästan hela tiden trots att jag hade bjudit henne på resan eftersom hon inte hade råd annars. Jag har nämligen en talang för att göra alla jag gillar sura på mej. Sov på golvet i tåget sen på vägen tillbaka hem, typ mellan två tågvagnar, det var fint iaf.