måndag 18 augusti 2014

Ishtar

Idag har jag varit ute och cyklat i fem timmar, och tittat på en sjö bland annat. :) Var rätt fint, massor med skog överallt omkring. Väldigt ödsligt och folktomt däremot. Vid ett tillfälle så var jag på väg rakt ut i ingenstans också, alltså en jättedålig och smal väg som jag visste skulle leda långt ut i skogen till en återvändsgränd jag tänkte utforska. Såg ut lite som bilden på vägen härunder, fast mycket, mycket sämre. Var en avspärrad väg med sån där järnbom, men det bra med en cykel är ju att de inte stoppar såna. Men iaf, den vägen kändes extra ödslig och träden var dessutom höga och stod väldigt närainpå, och fick en obehaglig varnande känsla av nån anledning, ungefär som att något inte stämde, att något var fel eller att det var en dålig idé. Så efter att för en sekund ha inbillat mej att nån mörkbrunaktig stubbe/sten några meter in i skogen var en björn så vände jag om igen.

Senare så åkte jag vilse ett tag också eftersom jag svängde in på fel väg, så då fick jag promenera genom skogen en bit. Var rätt jobbigt att dra cykeln med sej. Hade tur och hittade en liten stig, men var så tät växtlighet runtomkring att man fick tränga sej fram genom den. Men hittade iaf en ny väg efter ett tag, vilken ledde tillbaka till vägen som jag hade missat, och jag förlorade ingen tid på det utan blev bara en liten omväg genom skogen.

Läste förresten nyligen en sak där några personers kroppar var nedfrusna ungefär, men att de kropparna ändå projekterade solida kroppar och att de på det sättet kunde röra sej fritt i världen. Och, att de även var ur fas med tiden vilket gjorde dem helt osårbara, så de kunde inte dö ens genom att bli inslängda i solen, så länge deras nedfrusna kroppar var säkra. Kunde använda teleportering och så också. Tyckte det var rätt intressant, för jag har själv tänkt på en annan variant av det där tidigare.

Men, det som var intressantast var att de sen slängde in de där nedfrusna kropparna i ett svart hål, skyddade av ett kraftfält, och att de på så sätt gjorde det omöjligt för någon att komma åt dem och kunna döda dem. Det är ju lite väl riskabelt eftersom man inte ens själv kommer åt sin kropp på det sättet om det skulle behövas, men som försvar är det ju rätt bra.

Även om jag själv nog skulle tro att det effektivaste vore att göra nån sorts krökning av själva universum för att skapa en sorts extra dimension i flera lager. På det sättet blir man inte begränsad till en enda plats i universum, för ett svart hål är ju trots allt ändå bara en enda liten malström i ett oändligt hav av stjärnor.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar