Tycker det är dåligt att folk generellt har så lätt för att bli svartsjuka. Sånt bara förstör för dem själva och har inget syfte alls. Till exempel att de inte kan vara vän med någon som gillar dem för då blir kanske den personen eller någon annan svartsjuk tänker de, eller blir svartsjuka över att någon ger en kram till någon annan, eller tja vissa kan bli svartsjuka över nästan vad som helst, och det är ingen som vinner någonting på det eller blir lyckligare av det så det är bara fullkomligt onödigt.
Det bästa sättet att undvika den saken är däremot att ta itu med det så snart som möjligt. Till exempel, innan man hunnit bli kär i någon så är det bara tänka sej in i och fantisera om och acceptera alla såna där situationer och tankar, och då kommer de inte att bli något problem sen. Alltså att man inte försöker undvika att tänka på sånt, utan att man verkligen omfamnar och accepterar alla såna tankar och känslor, så att de inte längre känns farliga och negativa utan tvärtom positiva, och inte längre kan förstöra något oavsett hur mycket man tycker om någon.
Alla såna känslor kommer mest från att man är girig och vill äga och kontrollera andra, och inte vill att de ska försvinna, men istället så förlorar man dem ofta enbart på grund av att man känner så. Så, det är bara så onödigt.
För sex i sej tycker jag är rätt ointressant egentligen, utan det ser jag mest som ett sätt att bli bättre vän med någon, för att man kommer närmare varandra och så, vilket ju är rent positivt.
Det var en gång en som sa att det är onormalt att vilja vara kär i alla sina vänner, men jag vill inte vara normal, och jag vill bara ha vänner som jag verkligen tycker om på åtminstone nått sätt. Sen behöver jag ju inte direkt vara kär i någon för alltid för att kunna vara vän med den, men om jag aldrig känt så alls då blir det helt enkelt rätt svårt för mej att känna mej motiverad till att lära känna personen, så man kan säga att jag överhuvudtaget inte kan bli vän med någon som jag inte kan bli kär i, eftersom jag inte skulle känna mej tillräckligt intresserad av att vilja prata med eller träffa personen, och den andra personen förmodligen skulle känna likadant enbart på grund av det, för det är rätt stor skillnad på om jag är intresserad av någon eller bara neutral.
Den där typen av relationer som de flesta andra brukar räkna som vänner har aldrig jag själv räknat
som riktiga vänner, för om man inte kan säga exakt vad man än tänker eller känner till någon så är det inte någon äkta och nära vän för mej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar