Jag tycker det är rätt negativt med alla personer som inte kan acceptera ett nej, typ som bara envisas hela tiden, och försöker tvinga andra att göra som de vill genom att tjata och vara jobbiga och typ berätta vad glada de skulle bli om man gjorde som de sa. (Och ofta så är det bara de själva som skulle bli glada av det också, för de tänker oftast främst bara på sej själva).
Alltså såna personer som inte ens kommer med några argument eller någonting, utan bara tjatar på
samma sätt hela tiden så att man måste säga nej till exakt samma sak flera gånger. Till exempel; "Visst vore det gott med lite potatis? Jo det är jättegott med potatis! Du måste testa lite potatis.´Ska du inte ha lite potatis då? Du kommer att gilla potatis bara du testar." Etc. Och de bryr sej inte ett dugg om att man inte vill äta potatis (som bara är ett exempel) utan verkar bara förutsätta att man kommer att göra det bara de tjatar tillräckligt mycket, och helt ignorerar ens egen åsikt.
Men personligen så bryr jag mej inte om ifall någon tjatar på det sättet, för jag ändrar aldrig åsikt om något enbart för att någon tjatar om det. Det är rätt lätt att få mej att ändra åsikter om allt möjligt däremot, men bara om man gör det på rätt sätt.
Däremot så finns det ju många nyanser av det hela. Om någon uppenbart behöver hjälp men säger att den inte vill ha det, då är det ju till exempel inte fel att inte acceptera den personens nej. Inte heller om man inte kan se att en person man känner har någon anledning till att säga nej till något, och personen heller inte ger någon särskild anledning eller förklaring ens om man frågar om det. Isåfall är det ok att tjata om något, så länge man tjatar på ett respektfullt sätt dvs.
Och, så länge det inte gäller okomplicerade saker som att äta potatis, sånt behövs det inga längre förklaringar för utan då räcker det med ett simpelt nej och så är det inget mer med det sen. Även om det ju kan vara ok att fråga varför ändå, ifall man helt enkelt är intresserad av att veta varför.
Så, det finns en del nyanser, och det är rätt stor skillnad mellan dem egentligen, även om det kan vara svårt att se skillnaden ibland. Men nyckeln till allt är ju kommunikation, för så länge man säger exakt hur och varför man känner på ett visst sätt så förstår ju den andra personen hur man tänker, och så kan man diskutera det, eller kanske låta bli att prata mer om det helt ifall det inte behövs.
Men det gäller förstås inte för de där jobbiga personerna som bara fortsätter tjata oavsett, för såna personer går det inte att resonera med oavsett hur mycket man förklarar. Det är mest killar som är på det sättet, men finns en del tjejer som är så också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar